Afgansk afton 17 mars
Filmvisning, uppläsning av poeten Zia Qasemi och författaren Mohammad Husain Mohammadi.
Under kvällen får biblioteket besök av poeten Zia Qasemi och författaren Mohammad Husain Mohammadi. De läser främst på dari, men vissa inslag är på svenska.
Arr: Afghanska föreningen i Uppsala.
Mohammad Husain Mohammadi.
Efter sin examen i Iran återvände Mohammadi till Afghanistan och började sin karriär i Kabul som lektor på Ibn-i sina universitet för tre år. År 2014 flyttade han till Sverige, sökte asyl och fick permanent uppehållstillstånd. Mohammadi har fått några litteratur priser för sin litterär verk och karriär och har inbjudits på flera internationella litteratur festival bland annat i "internationals kulturfestival Berlin" (2010) och "Festival international di letteratua a Venizia" (2013).
Mohammad Husain Mohammadi började skriva noveller och recensioner år 1997. Två år senare publicerade han sin första novellsamling , "Parvanaha va chadarhaye Safed" (1999; tr: Fjärilar och Vita slojor). Hans andra novellsamling, "Anjirhaye sorkhe Mazar" (2004; tr: De röda fikonen i Mazar) fick första prisen i både den iranska Hushang Golshiris litteratur pris för årets bästa novellsamlingen och Isfahan litteratur priset. År 2009 vann Mohammadi Afghanistans fredspris för sin bok "De röda fikonen i Mazar". Mohammadis berättelser till stor del skildrar den period var Afghanistan under Sovjet ockupation. De skildrar ett samhälle där kriget har blivit en del av vardagen: en far finner en död soldat i ett fält och vill dölja den fruktansvärda upptäckten från sin familj; en ung pojke förlorar ett ben till en gruva och måste börja tigga för att leva. Mohammadi berättelser är skrivna i exakt, opretentiös prosa, slående återspeglar den ständiga närvaron av öppna och hemliga våld. Under 2007 "Az yad raftan": var ("Oblivion / bortglömd", 2008) publicerades en kort Roman som ett år senare, vann Kritikers priset av den iranska Press.
Mohammadi har skrivit barn och ungdoms böcker också. Har ha varit redaktör av litterära tidskrifter infon skönlitteratur. År 2006 publicerade han sin "Afghanistans novell och romans författares Encyklopedi", boken prisnoterar dem afghanska författare som har skrivit en roman eller mer än tio noveller.
År 2009 publicerade han "Too hich Gap Nazan" (tr: Du får hålla dig tyst), en novellsamling om kultur och tradition i Afghanistan före och efter Taliban.
"Emzaha" (tr: signaturer) är en antologi av afghanska kvinnor författare som har gets ut av Mohammadi."Nashad" (Olyckligt) är en av Mohammadis novellsamling som har översatts till franska "Les Figues rouges de Mazâr", Turkiska, Engelska; Japanska och italienska “I fichi rossi di Mazar-e Sharif”.
Bild: Basir Sirat
Zia Qasemi
Zia Qasemi är en poet och filmregissör. Han föddes 1975 i Afghanistan. Kriget började i Afghanistan, när han var tre år gammal, och sju år senare 1985, när han var tio år gammal, tvingades han familj utvandra till Iran. Han bodde nästan 23 år i Iran, studerade och hade kulturella aktiviteter där. Han studerade i tv-produktion för IRIB universitetet. Zia vann första plats i Irans student poesifestival flera gånger.
Zia har vunnit flera priser för litteraturfestivaler i Iran och Afghanistan. bland annat har hans andra diktsamling (Baghhay-e muallaq-e angoor) blivit pristagare av Afghanistans Årets bästa bok i poesi i 2007.
Han återvände till Afghanistan 2007 men han var tvungen att lämna Afghanistan för andra gången. Nu har han bott nästan 3 år i Sverige och skriver för närvarande på en roman.
Litterära verk
2012 Exil träd (derakhtan-e tab'idi) Valda dikter från Afghansk poeter, Shrestan-e adab förlag,Tehran, Iran
2010 Skapelsen (takvin), diktsamlingen, Taak förlag, Kabul, Afghanistan
2007 Hängande vingårdar (Baghhay-e muallaq-e angoor), diktsamling, Sore-ye mehr förlag, Tehran, Iran
2001 Valda dikter (Montakhab-e sher), Neyestan förlag, Tehran, Iran
Filmer:
1999 En dikt för nostalgi (She'ri bara-ye ghorbat), dokumentärfilm
2006 Golshahr, dokumentärfilm
2008 Skugga (Saya), kortfiction
2011 Historien om en dokumentär (Dastan-e yek mostanad)
Bild: Basir Sirat