Jonas Gren är sveriges kanske främsta ekopoet. Under de senaste tio femton åren har han blivit ett namn på den lyriska himlen genom att omfamna naturen i sin poesi och därigenom tvingats ta itu med vår, människans, roll i naturen. På så vis har han varit med och format den svenska ekopoetiska rörelsen, som kan ses som ett svar på växthuseffekten, miljöförstöringar och ekologism i poetisk form. 

I hans senaste bok, Tävlingsdräkten (som givits ut på Vendels förlag), samsas denna koppling mellan natur och människa. Här får skidvallning möta frågor om döden. Rädslor möta drivkrafter. Vad innebär det egentligen att vara människa i den tid vi lever i nu? Allt detta samlar Jonas Gren i en sonettkrans, en samling av femton sonetter som alla sitter ihop med varandra. Och vem passar inte formatet bättre än just Gren själv?

(Lukas de Veen)