Därför skriver jag
Michelle, en ung skrivare med passion för vackra ord, fina sånger och ansträngda stämband.
Skrivandet har alltid varit en fruktansvärt viktig del i mitt liv. Eftersom jag ibland har haft svårt att säga vissa saker högt har det varit som en helt egen del, som bara varit för mig själv. I mina texter får jag vara arg. Jag får hata och ta min tid när jag ska argumentera. Jag får ut de mest banala och barnsliga saker som ligger och dammar inuti.
Skrivandet har varit min sanningskälla. I skrivandet kan jag vara hundra procent ärlig utan att få några jobbiga reaktioner eller motfrågor. Jag kan berätta och reda ut alla de där känslorna som kan få plats i en kropp, och att reda ut dem är nödvändigt för mig. Det kan bli så himla trassligt där inne om man inte får ut sina ord, vare sig det är verbalt eller skriftligt.
Och jag får drömma. Jag får berätta om röda läppar och bultande smärtsamma hjärtslag. Vallmoblommor och mintkyssar. Och det är viktigast av allt.
