Många ungdomsböcker berättar om problem i maximal dos. Även i den här romanen finns tillräckligt med jobbigheter, men den fastnar inte där utan de blir till dramats klangbotten i bakgrunden.

Dogge gör ett fantastiskt mål på förortens fotbollsplan. Det blir slutet på hans fotbollskarriär, för mellan stolparna står Tottevägens Perra. Tyvärr kraschar Perra sin näsa mot stolpen när han försöker hejda bollen, och får ett nytt namn som Perra-Platta. Men han ska hämnas, och har många kompisar som är några år äldre än Dogge och hans kumpaner. Dåligt utgångsläge.

Tur då att Dogge får hjälp på vägen av Larsa. Larsa som hört att man blir nykterist när man äter bläcksvamp samtidigt som man supar. Det smakar helt enkelt så vidrigt att man slutar. Han tycker det är en bra lösning för hans supande farsa. Då slipper han bli klippt i ruset, för farsan var frisör när han fortfarande var nykter tillräckligt länge.

Även Ola hjälper till i gängkriget, mest med att springa fort och länge. Annars är hans favoritplats under Blixtens kiosk, där folk tappar växeln som ramlar genom springorna. Där hittar han också gamla glasspinnor, bäst de med stjärnor på. Han ska nämligen vinner tävlingen av glassfabriken med första priset att få plocka på sig allt man hinner i leksaksbutiken.

Sin tillflykt tar Förvaltarvägarnas till skroten med livsfarliga trebenta hunden. Dit vågar sig inte Tottevägarna efter ett smärtsamt möte med dess tänder.

Det finns många urkomiska personer i boken som Mikael Engström beskriver med hjärtskärande värme. Dogge, Larsa och Ola har allt annat än en idyllisk barndom, men de har varandra och är vansinnigt påhittiga att hitta egentligen omöjliga utvägar!