Douglas Foley - författaren som lockar den mest ofrivillige läsaren

Doglas Foley besökte Stadsbiblioteket i Uppsala och pratade om kärlek och om Shoo-böckerna med Nino Dawod.

Vem i Shoo bre skulle du vilja vara kompis med?

Författaren Douglas Foley
Det är svårt, men jag tror att när jag gick i skolan på högstadiet så var jag någonstans mellan Elias och Oskar. Även om jag hade en stabil familjebakgrund och hade med mig hemifrån hur man skulle bete sig, vad som var rätt och fel, så ville man ändå känna att man var lite tuff.

När man var med kompisar så ville man bete sig på ett annat sätt, även om man visste vad som var rätt och fel. Så någonstans mittemellan, för jag var inte heller superduktig i skolan som Oskar. Han är väldigt talför och populär på det sättet, men jag var inte så heller.

Vem i Shoo len skulle du vilja vara kompis med?

I Shoo len då är Karim närmare för han är någonstans mittemellan, för han vet vad som är rätt. Det är bara det att han har en lojalitet gentemot Gabi och han låter sig övertalas av Gabi att göra saker som han vet inte är rätt. 

Så kan det även vara i vuxenlivet att man låter sig övertalas även om man intuitivt vet att det inte är riktigt rätt, men man vet inte hur man ska säga ifrån. Karim är närmare mig än Elias eller Oskar.

Elias och Karim, jag tycker de är lite lika, har du tänkt på det?

Är de det? Jag tycker det är svårt, och framförallt under tonårstiden, att ha tillräckligt mycket integritet. Alla handlingar härleds ju till integriteten. Som tonåring påverkas man mycket av omgivningen.

Båda två har rikt känsloliv, jag har hört att det är lite ovanligt för en kille, men jag bara vaddå, varför ska det vara ovanligt för en kille, jag tror det är en myt bara.
Men i ungdomsböcker har det kanske inte skrivits så mycket om killars känsloliv på det viset. Det är kanske därför, att vuxna blir påverkade av böckerna och karaktärerna också, som man tycker att det är ovanligt med till exempel Karims och Elias välskildrade känsloliv.

Du är bra på att göra karaktärerna nyanserade, för även Gabi kan man förstå hur han har blivit som han har blivit.


Författaren Douglas Foley
Jag är väldigt medveten om det, jag vill inte bara göra honom som ett hopplöst fall. Han är ung och har livet framför sig. Jag vill förklara varför han har blivit som han har blivit. Han är märkt, han är skadad och han gör hemska saker. Både överfallet och det han gör mot Ella.  Just det där med Ella var jag osäker på om jag skulle ha med det. När jag skriver sådana scener, då har jag snappat upp det från tidningar eller TVn och tänker att någon gång kanske jag ska ha det i en bok för att det är hemskt och fruktansvärt.

Men jag vill också visa att han har ett samvete, någonstans. Han känner ändå starkt för dem som har det sämre, de svaga och utsatta. Och jag vill inte bara svartmåla Gabi, trots allt. Alla gör dumma saker, vem gör inte det? Alla har gjort det.

Men det är här jag tycker det är viktigt med föräldrarna, det underlättar om du har en stabil föräldrarbakgrund för att veta vad som är rätt och fel. Sen, tonårstiden är småjobbig för alla.

Hur bygger du en karaktär?

Det var en intressant fråga, för det är inte lätt för mig. Alla mina historier utspelar sig i multikultiområden och multikulti det är alla olika kulturer, religioner och kulturer. Det gemensamma är att alla dessa barn är födda i Sverige men inte deras föräldrar. Så det är ett stort jobb för mig, att veta vad de här karaktärerna ska ha för familjer, vad de ska ha för nationalitet, vad de ska ha för hemspråk. Det måste vara övertygande, man måste ändå köpa de här karaktärerna som jag ska skriva om.

Så det är ett stort jobb för mig att hitta karaktärernas ursprung. Det är nästan den största och den jobbigaste biten för mig när jag börjar skriva en historia.

Vilket språk tänker du på och vilket skriver du på?

Jag vet inte, jag måste tänka, hur är det nu? Det kan bero på sammanhanget. Men eftersom jag har varit här i 41 år nu så tänker jag nog mest på svenska. Förutom när jag träffar min bror eller det är engelskspråkiga filmer på teve, men annars är det på svenska. Allt är ju på svenska nu, i teve och tidningar.

Men när jag skriver, nuförtiden i alla fall, så är det alltid på svenska. Det behöver inte vara en alldeles korrekt svenska, grammatiskt sett, men ändå alltid svenska. Det blir bara så. Jag har kommit in i en rytm, en melodi. Jag kanske tänker på engelska uttryck, det ser jag när jag får korrektur från förlaget, till exempel. Jag gör det på svenska, men jag har det engelska i ryggmärgen som påverkar hur det blir på svenska. Men det är bara på svenska, för jag vill ha en viss ton och jag letar efter den på svenska och inte på engelska.

 

Nino Dawod intervjuade Douglas Foley, december 2010


 

  1. Shoo bre

    Av: Foley, Douglas
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2003
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok
  2. Shoo len

    Av: Foley, Douglas
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok
  3. Ingen återvändo

    Av: Foley, Douglas
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2001
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Nino Dawod den 17 februari 2011