Exilförfattare i Uppsala
Att Kjell Eriksson, Åsa Linderborg, Peter Englund och andra väletablerade författare bor och verkar i Uppsala är allmänt välbekant. Men att det även bor framstående författare här som skriver på estniska, bengali, kurdiska och turkmeniska kanske inte lika många vet. Att kunna verka fritt som författare är ingen självklarhet i alla länder och av olika anledningar är det nödvändigt för vissa författare att lämna sina hemländer och låta sina författarskap skapas i exil.
Helga Nõu är född 1934 i Estland och kom till Sverige som 10-åring. I den estniska skolan är tre av hennes romaner obligatorisk läsning, vilket säger en del om hennes ställning som författare i Estland. Att skriva på estniska har alltid varit en självklarhet för henne eftersom det är språket som talades i hennes föräldrahem och även hennes man är estnisk. Hon berättar på telefon att hon ser estniskan som det skapande språket, det språk som kommer inifrån, medan svenskan har varit hennes yrkesspråk och det språk hon lärt sig utifrån.
Ode till en skjuten räv inleds med att Hanna ringer hem för att prata med sin sambo, men istället är det en inbrottstjuv som svarar. Medan han bekräftar att han har brutit sig in i hennes lägenhet, finns hon långt därifrån och har ingen möjlighet att hindra inbrottet. Hon blir kvar med telefonluren i handen och en rad frågor. Vem är denne man som ger så märkliga svar? Vad ska det betyda att han har brutit sig in hos henne och dessutom väljer att svara när det ringer? Scenen ger en bra bild av romanen: den är konkret och vardagsnära och samtidigt absurd. De många frågorna och de lösa trådarna ger också en bild av sorg och av det sökande efter sammanhang som sedan följer.
När Hannas mor omkommer i Estoniakatastrofen bestämmer sig Hanna för att inte åka till sina föräldrars hemland Estland mer. Men ändå dras hon dit, till synes av tillfälligheter, men kanske snarare av ett behov att möta sin historia. Bokens realistiska inledning övergår snart i ett sorgens tillstånd där det drömska, konkreta och symboliska korsar och fyller i varandras berättelser. I en thrillerartad stämning reser hon genom det estländska landskapet och möter släktingar, en liftare som kallar sig Jesus, en övergiven flicka och någon som verkar ha intresse av hennes mossforskning. Berättelsen är öppen för många tolkningar, men kretsar runt identitetsfrågor och att leva inte bara med sina egna minnen, utan även med sina föräldrars och förfäders.
Sedan 2008 är Uppsala även en av fyra svenska städer som tar emot fristadsförfattare. Fristäderna finns till för att författare som lever under hot i sina hemländer ska kunna utöva sitt konstnärskap. Stipendiet delas ut i högst två år och från 2009 är poeten Anisur Rahman från Bangladesh Uppsalas fristadsförfattare. Den som är nyfiken på Rahman och hans skrivande kan bege sig till Stadsbiblioteket under torsdagskvällar i mars och april där han leder litterära workshops.