Dannemora-Hargs järnväg började byggas 1875 och redan hösten 1876 gick de första malmtågen från Dannemora. Ruben Björnstedt berättar livfullt och med kärlek om sin barndom i en banvaktsstuga vid den då smalspåriga järnvägen. Hans dotter Ingrid Björnstedt har sammanställt hans nedskrivna minnen och kompletterat manuskriptet med bilder. Rubens far var rallare och blev sedan banvakt. Ruben fortsatte i sin fars fotspår och blev stationskarl, stationsskrivare och från 1926 stins i Gimo. Han gick i pension 1943.
 
Anledningen till att man byggde en smalspårig bana istället för en med normal spårvidd var att anläggningskostnaderna blev mindre. I längden blev det dock dyrare eftersom man blev tvungen att göra tidsödande och kostsamma omlastningar av gods från smalspår till normalspår och vice versa. Man tog också till komplicerade tekniska lösningar för att kunna köra normalspåriga tågvagnar på den smalspåriga banan.
 
Boken belyser bland annat den stränga hierarki som rådde inom järvägsväsendet förr i tiden. Detta åskådliggörs med bilder på dels en banvaktsstuga och dels bilder på trafikchefsbostaden, en herrgårdsliknande byggnad med 15 rum. I boken finns mängder av intressanta bilder från Österbybruk, Gimo och Hargshamn m.m.
 
Bokens första del innehåller en underbar skildring av livet som kolare, något som Ruben provade på innan han fyllt 15 år.

Text: Robert Spång