Jonathan Franzen slog igenom med dunder och brak för tio år sedan med romanen Tillrättalägganden. Att säga att hans senaste bok Frihet nu väcker stor uppmärksamhet skulle vara en grov underdrift.

Franzen har ett mycket behagligt berättartonfall fyllt av humor och en slags kärleksfull men också analytisk distans till sina karaktärer. Han skildrar alldeles vanliga människor på ett insiktsfullt och fängslande sätt. Igenkänningsfaktorn är extremt hög när han, nästan under lupp, skärskådar och belyser de motiv och bevekelsegrunder som ligger bakom våra livsval. Det är omöjligt att inte bry sig om hans personer för man kommer dem mycket nära in på livet.

Den här boken utspelas under Bush-eran, 00-talet. Huvudpersoner är familjen Berglund, bestående av pappa Walter, jurist med engagemang för miljöfrågor, mamma Patty, en gång basketstjärna, nu hemmafru, den besvärlige sonen Joey och den perfekta dottern Jessica. Alla är de nästan parodiskt tidstypiska exemplar av högutbildade och välinformerade amerikanska medelklassliberaler.

Det handlar om de oundvikliga vardagsproblem som ibland drabbar oss alla men som för familjen Berglund långsamt, nästan omärkligt utvecklas till allt större och mer svårhanterliga tragedier. Det handlar också om begreppet frihet och dess olika innebörd för olika människor. Kan man någonsin vara helt och hållet fri? Är det ens något att sträva efter? Är det värt priset?

Det är lite tidigt men jag är beredd att sticka ut hakan och kalla detta för höstens, kanske årets, bok.

Karin W
Branting