"Du måste kunna beskydda dig själv" hade hennes pappa sagt till henne.

Nina slog hårt med knytnävarna, gav ifrån sig en hög spark och måttade ett nytt slag som hennes pappa hade lärt henne.

Nina hade bara en dag blivit tvungen att acceptera vad hon var. Hennes familj hade blandade åsikter. Var det en gåva eller en förbannelse? Det var inte ens Nina själv säker på. Det var en fasansfull förtjusning. Nina gick ut ur träningsrummet, förbi de stora välmöblerade rummen som såg så ensamma ut trots de dyra möblerna som fyllde upp det nakna golvet, och kom sedan in på sitt rum.

Nina ställde sig framför spegeln och tog av sig kläderna. Känslan av utvecklingen hade hon inte riktigt vant sig vid ännu. Hon lyfte blicken och mötte den nya varelsen i spegeln. De korpsvarta vingarna sträckte sig majestätiskt utför hennes rygg och den nya färgen på ögonen som glödde likt en bärnsten, glodde tillbaka på Nina i spegelbilden.

Nina kände sig oändligt ensam men hon visste att bilden som liknade en vacker målning över hennes stad, när det ända som syntes var ljusen från alla hem i mörkret, var värt det.

Text: Linnea Lööf, 15 år
Bild: Knytnävsslag (foto: sanja gjenero, freeimages)