Maja sågar av sig tummen på en skulpturlektion på gymnasiet - av misstag förstås - fast hennes pappa tycks tro något annat. Pappans reaktion är ändå bättre än Majas mammas. Hon svarar inte trots att Maja både ringer och skickar mejl om vad som hänt. Utåt försöker Maja bevara en oberörd yta, men innerst inne känner hon sig oerhört sviken.

När helgen kommer är det dags för Maja att åka till sin mamma i Norrköping. Hon tar tåget som vanligt, men när hon kliver av på perrongen väntar inte hennes mamma Jana där som hon brukar. Maja beslutar sig för att ta bussen hem till Janas hus. Huset är tomt och nu börjar Maja bli orolig. Det är inte likt hennes mamma att bara försvinna utan att meddela någon. Maja bestämmer sig dock för att vänta lite och se om Jana dyker upp. Hon är fortfarande arg på sin pappa och vill inte åka hem till honom igen.

När Maja går ut på altanen råkar hon få stora stickor i foten. Hon börjar undra om hon är utsatt för en djävulsk konspiration när hon inte ens kan hitta en pincett. Maja beger sig till närmsta granne för att försöka få låna en. Utan att hon riktigt förstår hur det går till hamnar hon på grannen Justins fest. Maja blir intresserad av Justin, en tjugoårig bilmekaniker i rosa byxor, med honom kan Maja glömma allt som oroar henne. Men så läser Maja ett mejl från sin mamma och det får hela hennes värld att rasa samman.

Jag skrattar hjärtligt åt Majas absurda humor och underbara sätt att utrycka sig. Samtidigt växer min oro för vad som egentligen kan ha hänt Majas mamma. Ibland känner jag för att ruska om Maja och skrika åt henne att ta reda på vad som hänt. När så sanningen äntligen avslöjas kan jag inte låta bli att gråta för Majas skull. Det här är en riktigt, riktigt bra bok!