"Huset på kullen" av Filippa
Mäklaren berättade ingenting. Det kanske inte hade spelat någon större roll. Pappa förälskade sig i huset, och som alla vet är kärleken blind. Men huset älskade honom inte tillbaka. Huset hatade oss alla. Särskilt mig. Det började redan första natten...
Han blev rädd att det var någon annan som han inte såg som öppnade dörren. Han gick in i rummet och kollade där såg han en bok som låg på bordet som var lite längre in i rummet. Han blåste av dammet som var på boken.
Han öppnade boken som låg på bordet och började läsa. När han hade läst klart några sidor i boken som var intressanta. När han bläddrade en sida så är det ett hål, i hålet finns det en ask med ett halsband som han sätter på sig. Thomas sätter på sig halsbandet. Sen hör Thomas sin pappa komma så Thomas tar boken och springer ut ur rummet och stänger dörren så att hans pappa inte ska märka att han har varit där inne. När hans pappa kommer in i rummet då frågar pappan.
- Hej! det är mat nu grabben!
- Ja! jag kommer snart du kan börja äta jag ska bara göra klart här.
- Okej!
Thomas går in i rummet igen och går runt lite mer då ser han en låda med en till bok i. Han öppnar boken igen och bläddrar några sidor i boken när han får upp en sida i boken märker han att någon har rivit i boken. Han tycker att det ser ut som en dagbok som någon har skrivit. Sen tänker Thomas att han måste gå ner att äta. När han kommer ner så sitter hans pappa.
Text: Filippa
Bild:
Gammal bok
(foto:
Frisno Boström,
cc by-nc-sa 2.0)
Läs Magnus Nordins början till "Huset på kullen"