Precis när jag fått ro hördes det steg från källaren, som mäklaren vägrade visa oss. Kanske var det pappa som hittat nyckeln till källaren och gick ner dit för att titta vad som fanns. Jag reste mig från sängen och smög iväg för att titta om pappa låg och sov. Det gjorde han.

Jag satte mig på hans sängkant. Jag kände mig piggare än nånsin, trots att jag inte sovit en enda minut.

Stegen från källaren hördes närmare, det kändes som att någon gick under sovrummet! Jag tog upp fötterna från golvet, satte dem ner i pappas säng. Pappas säng var nästan hårdare än vad min var.

Jag öppnade nyckelskåpet som satt fast på en vägg i hallen. Jag tog tag i en rostig och stor nyckel, som jag antog var nyckeln till källaren. Jag gick jag ner en trappa, stoppade i nyckeln i en stor port och vred om. Det var alldeles kålsvart, jag tog händerna framför mig och kände mig fram.

Efter att jag gått ett par meter, kändes det meningslöt, det var bara smutsigt golv och ruttna väggar. Det var som att gå i en oändlig korridor.

Jag vände mig om för att gå tillbaka, efter att jag gått två meter lystes det upp bakom mig. Jag vände mig om, ljuset lyste bakom en dörr. Jag gick mot dörren,  när jag hade fem meter kvar till att nå fram till dörren, släcktes ljuset, det hördes som att någon möblerade om där inne.

Jag blev så rädd att jag vände mig om och sprang allt jag orkade mot den stora porten. Innan jag nådde fram för att öppna porten så slogs den igen av vinden. Tårarna rann och torkade lika fort. Jag bankade på dörren, dörren öppnades av pappa som var helt skräckslagen. 

  - Vad gör du här inne? röt pappa. Jag har letat efter dig överallt!

  - Jag ville bara se vad som fanns här inne! svarade jag och en tår föll.

Pappa höll om mig och sa att jag inte skulle hålla på att springa runt i huset. Han tog sin hand och drog den över mitt rufsiga hår. Sedan gick vi upp till köket där frukosten stod  framdukad.

Idag skulle farmor komma på besök. Hon hade bakat bullar och kakor. Jag gick upp till min säng och la mig mig ner.  Pappa visade trädgården för farmor. Jag hade somnat när dem kom in igen. Jag vaknade av farmors bittra min framför ansiktet.

  - Det var tänkt att vi skulle fika tillsammans, inte att du skulle äta upp bullarna själv, sa hon surt.

  - Vad pratar du om? Jag har försökt att få lite sömn, eftersom jag inte sovit en enda minut under natten! röt jag.

Hur var det ens möjligt? Hon kanske bara ville anklaga mig, eller vad var det som försegick? 

  - Jag svär på att det inte var jag som tagit bullarna! sa jag när jag kom ner till köket.

  - Kanske var det ett spöke då, svarade farmor bittert.

  - Lägg av nu, sa pappa. Nu ska vi ha trevligt.

Efter att vi hade fikat klart tackade farmor för sig och verkade lite gladare. Vi vinkade från dörren medans den lilla bilen rullade förbi.

Idag så skulle pappa och jag fara till en lite marknad som höll till på torget. Det enda jag hörde var bebisar som vrålade och utländska män och kvinnor kalla på folk för att det skulle köpa kantareller och blommor och allt tråkigt som bara vuxna tycker är spännande. Pappa köpte en liten påse med kantareller. Sen tröttnade även han och vi for hem igen.

När pappa precis hade låst upp ytterdörren, såg jag en skugga skymta förbi. Ögonen spärrades upp och pappas mobil ringde för fullt.

  - Ja, hallå? svarade han.

Pappa såg helt spak ut och sa nåt om att han inte kunde gå med på förslaget. Jag vart nyfiken och försökte lyssna så noggrant jag bara kunde.

  - Men snälla nån, vi har ju precis flyttat in! vrålade han i luren.

Han la på luren och suckade.

  - Vem var det? frågade jag fundersamt.

Pappa suckade.

  - Det var en man som sa att detta hus var hemsökt och att de ville komma hit imorgon för att titta igenom hela huset och titta så att allt stämde, röt pappa. Det var det larvigaste jag hört, men jag gick med på det till slut.

  - Så det här huset är hemsökt? svarade jag fort och såg förskräckt ut.

När jag kom hem från en tystgående skoldag, satt pappa vid bordet tillsammans med några män framför köksbordet. Männen var otåliga och frågade om nyckeln till källaren, pappa gav dem nyckeln och dem gick ner. En av männen tog tag i nyckeln och gick ner i källaren.

Det hade gått tre timmar nu och alla män var bekymrade. De försökte ringa honom men det fanns ingen mottagning.

Det började bli sent och en av männen  ringde till polisen. Polisen kom efter fem minuter. Jag ställde mig närmare pappa. Säkert sju poliser sprang ner i källaren. Efter en halvtimmes letande i källaren hittade de ett lik. Det var mannen som hade sprungit ner i källaren!

Ambulansen hade precis åkt. De tog med sig den döda mannen. De andra männen hade också åkt. Bara poliserna var kvar.

Pappa hade ringt till farmor och poliserna sa åt oss att detta hus var inget att ha kvar. Polisen hade redan kontaktat några bärgningsmän och huset skulle rivas redan imorgon. Polisen bad om ursäkt. Pappa såg sorgsen ut.

När vi kom fram till farmor berättade vi allt som hade hänt. Farmor var helt förskräckt.

  - Då kanske det var någon annan som hade ätit upp bullarna jag hade bakat, sa farmor och ursäktade sig.

Jag nickade på huvudet.

Huset var nedrivet och pappa hade redan hyrt en lägenhet. Vi skulle få flytta in i lägenheten redan nästa vecka, tills dess fick vi sova hos farmor och det gick lika bra.

Text: Ida
Bild: Gammal nyckel (foto: Monika Zalewska, stock.xchng)

Läs Magnus Nordins början till "Huset på kullen"