−Visst är det häftigt! sa Jenny

− Ja, men är det här verkligen en så stor hemlighet? Jag menar alla kan väl se ett sådant stort slott, undrade Kim.

− Nej det är bara barn som kan se det här slottet. Och det som är så speciellt med slottet är att det sjunker ner till marken på natten, sa Jenny.

Jag tittade på slottet lite fundersamt, jag trodde inte så mycket på vad Jenny sa, jag menar det finns bara sjunkande slott i sagor och inte i verklighet. Jenny tittade på mig och förstod att jag inte trodde henne.

− Du jag har en idé, sa plötsligt Jenny. Om du kommer till gungorna ikväll så väntar jag där och då kan du väl se det med egna ögon.

Jag tvekade lite men sen sa jag ja.

På vägen hem så började jag fundera på hur jag skulle komma till campingplatsen utan att någon märkte mig, men den kom jag på hur jag skulle göra.

När det var kvällsmat så åt jag snabbt och gick till mitt rum. Jag satt en docka under täcket så att det såg ut som om någon sov där. Sen hoppade jag ut ur mitt fönster och sprang med en ficklampa och varma kläder.

Jag sprang och sprang tills jag kom till campingplatsen. Jag sprang till den lilla lekplatsen, och rätt som det var så väntade Jenny bredvid gungorna.

Jag kom till henne och andades djupt i 4 minuter och sen sa jag:

− Nu är jag här ska vi gå till det sjunkande slottet?

− Ja men vi kan väl vänta ett litet tag. Du förstår jag väntar andra barn också.

Jag funderade lite grann, vilka andra barn har hon sagt hemligheten sagt hemligheten till andra barn också. Vi väntade kanske i 20 minuter innan 10 barn kom.

− Bra! sa Jenny, nu är äntligen alla här.

Alla barn tittade på varandra fundersamt men sa ingenting. Jenny började gå och alla barn kom efter henne. När vi var 10 cm ifrån slottet stannad plötsligt Jenny.

− Här stannar vi så att vi inte går för nära, och så ser man bättre här.

Alla stannade och tände sina ficklampor för att se något.

− Titta nu bara framåt och inte åt sidorna eller något så ni inte missar, sa Jenny.

Alla barn tittade framåt när plötsligt alla fick en hård smäll i huvet och svimmade. När alla vaknade igen så var alla i burar som var väldigt starka. Kim tittade sig omkring men hon såg inte Jenny.

Plötsligt öppnades dörren och in kom en tjock man med lite hår i huvet och efter honom kom, Jenny!

− Jenny vad är det som händer? frågade Kim.

− Jag ska berätta vad som händer lilla flicka, sa den stora mannen, jag heter farliga Jan och Jenny är min assistent och vi har fängslat er för att jag ska få pengar.

− Hur ska ni få pengar? undrade en kille som hade glasögon.

−När era föräldrar letar efter er ska jag tvinga dem att betala mig massor med pengar och om de inte gör det ska fler barn försvinna.

− Jag som trodde vi var vänner, sa Kim.

Jenny såg lite ledsen ut men hon gick bara ut.

Tidigt nästa morgon öppnades dörren försiktigt och ut kom, Jenny!

Hon släppte alla barn loss och de sprang till sina hem, men inte jag och Jenny för vi sprang genast till polisen och berättade allt.

Alla skurkar blev fast och Jenny lärde sig en läxa.

Sen den dagen hade Kim aldrig tråkigt för Jenny blev hennes bästa vän och de gjorde massa äventyr tillsammans,

Och hennes mormor, hon blev snart gladare för hon hade bara en alvarlig förkylning.

Av: Danielle

• Läs början på "Kim och hemligheten"

Bild: Slott (foto: Lena Sanver, stock.xchng)