"Kim och hemligheten" av Rebecka
Kim bara gapade. Det här var ju helt otroligt! Mitt i skogen stod ett…
– Har du gått in i stugan förut?
– Nej, sa Jenny.
– Ja, jag tycker att vi går in. Jag har aldrig varit här, sa Kim.
Kim öppnade dörren. När det hade kommit in en bit innanför dörren så rasade golvet. De ramlade ner i en slags gruva.
– Var är vi, undrade Jenny.
– Hallå! sa Jenny.
Men Kim svarade inte.
– Kim, Kim vad är det?
– Jag vet inte. Jag hade en dröm om det här stället, men det känns som jag varit här förut,sa Kim.
– jag tror jag vet hur vi kommer ut här i från.
Tio minuter senare kom det ut.
– Kim du blev så konstig där nere, sa Jenny.
– Jag var bara orolig för mormor. Hon är säkert på sjuhuset igen.
Några dagar senare åkte Kim till sjukhuset för att träffa mormor.
– Vad tänker du på Kim? frågade mormor.
– Jag hade en dröm om ett ställe i skogen. Du vet säkert inte var det är du var med i den, sa Kim.
Mormor såg helt död ut hon kunde inte prata eller röra sig.
– Jag har varit där. Det är min gamla sommarstuga, sa mormor.
– Min mamma och pappa är begravda där, sa mormor.
Några dagar senare dog mormor. Hon hade en stroke. När det var begravning grät typ alla och så hon blev begravd under huset som sin mamma och pappa. Sen dess kallas huset gruvgravaen eller gg.
Av: Rebecka
Bild: Stuga (foto: Arild Vågen, cc by-sa 2.0)