"Kim och hemligheten" av Stina
Kim bara gapade. Det här var ju helt otroligt! Mitt i skogen stod ett… Läs Stinas slut!
– Kom nu kim så går vi
– Nej vi går in.
Kim öppnade dörren det luktade nybakade bullar, det fanns en rutig blå matta och ett bord där satt gumman.
– Hej sa gumman.
– Jag heter Eva vill ni ha lite bullar.
Kim åt en och Jenny fyra bullar.
– Jag tror att jag måste gå hem nu sa Jenny.
Kim tittade på klockan hon var halv sju.
– Jag måste också gå hem nu
– Hejdå. Kim sprang men han sprang lite för fort han snubblade på en gren.
– Hur gick det, sa Jenny.-
– Inte så bra spring och hämta hjälp, ok, sa Jenny.
Jenny visste inte vart hon skulle hon såg gummans hus. Hon sprang raka vägen till gummans hus. Hon drog upp dörren.
– Snälla hjälp mig. Kim snubblade på en gren.
Gumman tog med sig ett plåster.
– Hur gick det, sa gumman.
– Bra men det är bara lite blod på knät.
Gumman satte på plåstret på Kim.
– Tack, sa Kim.
– Hejdå.
När Kim kom hem frågade hans pappa vad han hade gjort på knät.
– Ett litet skrap sår bara.
Av: Stina
Bild: Pepparkakshus (foto: Biblioteken i Kungsbacka, cc by nc-sa 2.0)