– Kom nu Kim!

Men Kim tvekade. Han kände lukten av den konstiga geggan som låg i vallgraven, men till slut så fick Jenny honom att försiktigt ta sig över. Då började Jenny springa igen. Kim som var mer stillsam av sig gick runt och tittade lite. Han kände att det luktade fuktig jord precis som det luktade nere vid sjön där hans pappa brukade fiska.

När han kände riktigt noga tyckte han att han kände lukten av brandrök, men mer än så blev det inte för Jenny kom och sa:

– Kommer du eller?

De sprang upp ett torn Kim tyckte inte att detta kändes så värst säkert, men han ville inte heller stanna där nere själv. Uppe i tornet så såg Kim en tavla med ett spöke på han blev rädd och började kallsvettas och POFF! Spöket kom ut ur tavlan. Han och Jenny blev stela av skräck eller inte Jenny för hon sprang åt sidan och tog en stång av metall och slog till. Spöket blev förvirrat och de båda sprang som galningar ner för trappan. Tornet luktade som morgonluft men de struntade i att lukta på sånt' nu.

När de kom ner där ifrån och skulle ut så brakade vindbryggan ihop när Jenny skulle gå över. Kim var fast där inne. Nu blev Kim rädd, Väldigt rädd, men Jenny var inte den som gav sig i första taget. Hon började genast försöka klättra på väggarna. Geggan i vallgraven brydde hon sig inte om. Men det borde hon ha gjort, geggan där nere var kvicksand. Jenny behövde hjälp hon höll på att sugas ner. Kim hade hört om sånt här och visste att man skulle slappna av så han skrek:

– VAR STILL OCH SLAPPNA AV!

Nu tog Kim mod till sig och kastade sig ut över den livsfarliga gropen och fick precis tag i kanten av stupet och drog sig upp. Tog tag i en stock och slängde ner den till Jenny.

Hon kom trött och flåsande upp och satte sig ner, men vilan varade inte länge. Kim såg eld och utbrast:

– Jag viste att jag kände lukten av brandrök!

Han och Jenny sprang fort fort ut ur skogen tillbaka till campingplatsen. Kim sa hejdå och gick hem. Synen han möttes av när han kom hem var konstig. Pappa stog nere vid sjön och fiskade, Mamma såg glad ut och mormor stog och dansade på bordet. Mamma kom fram till honom och sa:

– Mormor är frisk igen.

Nu blev Kim glad allt var som förr. Senar på kvällen satt de alla och åt mormors kakor och bullar igen. Tråkigt nog var detta sista dagen, men Kim längtade fortfarande efter nästa gång de skulle till mormor.

Av: Viggo

• Läs början på "Kim och hemligheten"

Bild: Borg med vallgrav (foto: Cynthia Berridge, stock.xchng)