– Ska vi ta en liten titt? frågade Jenny.

– Okej men bara en liten, sa  kim.

De gick in långsamt in i den ihåliga stocken. Efter ett tag såg de en gång ner under marken.

– STOP, sa kim, nu går jag inte längre.

– Okej stanna där, sa Jenny, jag kommer snart.

– Okej då som du vill, sa Kim och smög försiktigt in i den mörka gången ner under marken.

Snart kunde knappt se av mörkret men plötsligt blev det ganska ljust av att ett stort rum dök upp. Det var helt tyst där.

– Kolla, säger Jenny och pekar på en liten råtta med en lång naken svans.

Nu var båda rädda det ville ut men när det hade gått in i det mörka hålet så sa kim:

– Aj! och slog i huvudet i en det var en vägg satt det inte kunde komma ut

– Nej vi är fångade sa Kim.

De letade ett tag i det mörka rummet och till sist så hittade Jenny en nyckel.

– Kom, sa Jenny till kim.

– Ja en nyckel men vart leder den? frågade Kim till Jenny

– Jag vet inte men kanske till väggen.

De gick till väggen och kollade. De hittade ett nyckelhåll och satt in nyckeln i det och då öppnades väggen.

– Jippi, skrek kim och hoppade som galningar ut ur gången och sen ut ur trädet.

– Kan vi hålla det här som vår egen hemlighet?

– Okej, sa kim sen gick Jenny in i skogen och Kim till mormors hus och nu verkade inte mormor alls lika ledsen.

Av: Samuel

• Läs början på "Kim och hemligheten"

Bild: Ihåligt träd (foto: kenny_lex, cc by nc-sa 2.0)