När jag började läsa den här boken förväntade jag mig en roman och jag var tvungen att titta efter om det faktiskt var det jag läste eller om det var en novellsamling. Det som binder samman kapitlen är just tidningsredaktionen, det är navet i berättelsen, och det som kittar mellan de olika berättarrösterna.  Jag tycker om det greppet. Långsamt växer en bild fram av en tidnings uppgång och fall och varje kapitel blir sin egen pusselbit till helheten. Tom Rachman är själv journalist och detta är hans debut som skönlitterär författare. Kanske kan man i texten se en underton av dagens medieutveckling och papperstidningens framtid. För mig var behållningen av berättelsen de olika livsöden och berättelser som kom till tals och som tillsammans skapade en intressant historia