I maj har vi valt en dikt av Gunnar Birgegård.

Sorg
Jag trodde sorgen var ändlig
trodde saknaden skulle fyllas
trodde att tiden läker alla sår

Men hennes doft kommer till mig
och mitt bröst slits ännu itu
tomrummet växer ännu
och bara bitterheten fyller det

Allt gjorde jag riktigt:
hennes kläder bort inom fyra veckor
höll hennes hand när hon dog
talade, sörjde, grät med henne

Vad visste jag om saknaden då?
Vad visste jag om likgiltigheten
hos tingen omkring mig?

Du bad mig tillåta mig glädje igen
att inte spjärna när något ville fylla mig.
Även det gjorde jag riktigt
och fann glädjen, inte delad,
smärtsammare än sorgen

Innesluten i stumhet
söker jag väcka liv i tingen
Varje gång jag närmar mig livet
växer frånvaron
som en förstenad skog
av likgiltighet

Förstår du inte?
Det jag inte får dela
vill jag inte erfara.
tystnaden omkring mig hårdnar
och snart slutar jag
att sträcka ut min hand
i tomheten

Gunnar Birgegård, 1997

Ladda ner dikten med bild i en pdf.