Att Märta Tikkanen är en av våra stora nutida författare råder det ingen tvekan om. Hon har en alldeles särskild känsla för språket som tillatalar många läsare.

”Hon har en ovanlig förmåga att låta språket nudda vid det allra ömtåligaste, att fånga känslans rörelse mitt i livet, och - kanske framför allt - en alldeles särskild förmåga att få förälskelsen att te sig lika ny som den alltid är för den som drabbas." skrev Lisbeth Larsson i Expressen (1996-12-09) om boken Personliga angelägenheter.

Inre och yttre tvång

Teman som passion och konventioner, hur inre och yttre tvång beskär kvinnors möjligheter, är genomgående i Märta Tikkanens författarskap. Tikkanens författarskap genomsyras också av det självbiografiska och i Två: scener ur ett konstnärsäktenskap (2004) skriver hon om sitt äktenskap med Henrik (inte helt olikt Fredrikas och Anders). Hon sköter barnen, arbetar och försöker skriva; han skriver och tecknar och super – innan han dör i leukemi. Det är en stark skildring av manlig frihet på kvinnans bekostnad, men här finns också mycket kärlek. Boken beskriver på ett intressant sätt hur de båda författarnas böcker tillkom delvis i dialog med och polemik mot varandra, och på köpet får man många glimtar från det finlandssvenska kulturlivet.

I romanen Män kan inte våldtas (1975) skildras en kvinna som blivit våldtagen och vill hämnas genom att utsätta en man för samma övergrepp. Boken fick blandad kritik och har filmatiserats av Jörn Donner.

I romanen Rödluvan (1986) använder Märta Tikkanen än en gång självbiografiskt material för att, med inspiration från sagan, återge en flickas väg mot vuxenlivet och kärlekens vedermödor.

Berättelser från det egna livet

Emma och Uno: visst var det kärlek (2010) handlar om Märta Tikkanens morföräldrar och deras komplicerade kärlekshistoria. Emma och Uno träffas när de är 18 respektive 26 år och får sex barn tillsammans. Uno är en av de tre som startar Brunnsviks folkhögskola i Dalarna som också kallas "arbetarnas universitet”.

Priser och utmärkelser

• Tack för boken-medaljen 1979
• Tollanderska priset 1998
• De Nios Vinterpris 1999 
• Fredrika Runeberg-stipendiet 2001 
• Svenska Akademiens Finlandspris 2002

Text: Mimi Forssblad Bild: Jouko Vatanen