Magi med skolklass

I samarbete med Bergaskola besökte vi vid fyra tillfällen förskoleklassen, skolår 1, 2 och skolår 3, var för sig. Vi kom med kassar, till brädden fyllda med skräp i form av toalettrullar, folie, piprensare, kottar med mera och barnen blev också ombedda att leta skräp i hemmet och ta med sig till skolan.

Vi började besöket med att samlas i en ring där vi placerade allt skräp i mitten. Tanken att vi satt runt en eld blev utgångspunkten till en kort tillbakablick runt berättandet och dess funktion förr i tiden men också vidden av att hitta magi i vardagen. Vi betonade att magi kan man hitta överallt om man verkligen tror på det. Den kan gömma sig i en vardagspryl som ett par stumpor, eller en keps eller varför inte i vanligt skräp.

Skräpet gav slutet på sagan

Barnen blev instruerade i vad som skulle ske, jag eller Anna-Klara berättade en saga men vi berättade inte slutet, det skulle barnen göra genom att skapa något med skräpet. De fick cirka en halvtimme till att pyssla och sedan samlades vi i ringen, där var och en berättade om sin skapelse, om dess funktion och hur den/det kom till användning i själva sagan.

Med en viss förundran såg vi hur barnen, formligen kastade sig över skräphögen och hur de sedan "försvann" in i ett koncentrerat tillstånd. Det fanns ingen gräns på fantasin och skaparglädje och alla tog sin uppgift på stort allvar. Eftersom vi hade olika versioner på våra sagor blev också resultaten olika.

Från apparater till drakar

Utgångspunkten i berättandet var ändå ett barn, som på ett eller annat sätt råkar ut för något tragiskt, men som hade ett ägg eller ett frö i sin hand och vad blev det av det?

Ur denna hög av skräp växte magin fram – det var allt från apparater som trollade fram människor, drakar som hämtade allt man glömt bort till små tändsticksaskar där man kunde viska sina önskningar och vips fanns det i verkliga livet. Majoriteten av deras skapelser var ändå saker som gav värme, glädje och tröst och det kändes så oväntat bra.

Skolår 2 fick till uppgift att dokumentera sina skapelser med små texter som sedan ställdes ut tillsammans med skapelserna på stadsbiblioteket under en period.

Text: Lotta Tiderman och Anna-Klara Ehn Ericson