Så småningom klev brottsutredaren Carl Fredrik Köhler in på arenan. Han var känd som en mindre nogräknad, brutal och resultatinriktad person som var duktig på att snickra ihop både motiv och bevis. Ett motiv fabricerades och därefter letade man bevis varvid sanningen friserades efter behov för att stämma med teorierna.

Åtta år efter mordet var det så dags för rättsprocessen mot nästa misstänkta person, skollärare Blomberg, som enligt den köhlerska logiken bedömdes vara en möjlig och lämplig kandidat.

I Östervåla år 1896 hade alltså även den mest oskyldige anledning att befara utpekande och omild rannsakan, inte minst för att den prestige som vilade på länsman och domare krävde att brott klarades upp. Men även Blomberg måste trots allt frikännas till slut. 

Författaren Eliel Löfgren, som 1934 skrev boken Klockorna i Östervåla, deltog i båda rättegångarna, i den första som tingsnotarie och i den andra som försvarsadvokat.

Löfgren var en svuren motståndare till Köhlers rättsvidriga praxis och var alltså den som kunde påvisa Blombergs oskuld. Köhler, med sina brutala metoder, blev föremål för mycket kritik och fann det för gott att efter rättegången mot Blomberg emigrera till Amerika.

Eliel Löfgren skrev boken nästan 40 år efter rättsfallet och ger oss med sin välformulerade och lärorika bok en bra bild av hur man gradvis fick upp ögonen för de groteska regler och förfaringssätt som rådde inom rättsväsendet långt in på 1900-talet. Man kunde t.ex. sitta häktad en mycket lång tid eftersom rättegången kunde skjutas upp gång efter gång. Den förste av de anklagade, Börstil Eriksson, satt häktad ett år och blev dessutom efter frikännandet ådömd att betala ersättning till Kronan för åklagarens utgifter för vittnena!

I många år förblev Östervålamordet ett ouppklarat trauma för alla inblandade men i slutkapitlet ger Löfgren oss en tänkbar lösning på mordgåtan. 1927 fick landsfiskalen i Kolbäck en bekännelse beträffande det då 31 år gamla mordet. Landsstrykaren och kåkfararen Karl Karlgren Bäck kunde berätta sådana detaljer kring mordet att det får anses sannolikt att han talade sanning. Dock hann det aldrig prövas rättsligt eftersom brottet precis hade preskriberats och Karlgren Bäck dog dessutom 1928.

Ingångsbild: Eliel Löfgren
Ovan: Brottsplatsen 
Till höger: Sockenborna har samlats för att hälsa Blomberg välkommen hem efter frisläppandet. 

Text: Gun Johansson