Nedslag i Nobels litteraturpris

Den kanadensiska författaren Alice Munro är den trettonde kvinnan som tilldelas Nobelpriset i litteratur. Vi har gjort några nedslag i prisets historia.

Alice Munro. Teckning: Andreas Vartadal.
Alice Munro (född 1931) debuterade 1968 med novellsamlingen Dance of the Happy Shades. Andra novellsamlingar som kan nämnas är Jupiters månar (1982) och Tiggarflickan (1984), vilka utspelar sig under Munros barndom. Tre senare novellsamlingar är Kärlek, vänskap, hat (2001), För mycket lycka (2009) och Brinnande livet (2012).

I The View From Castle Rock (2006) skriver Alice Munro biografiskt om sin egen släkts historia. Men hon gör det naturligtvis i form av skönlitterära noveller. 

Alice Munro är uppskattad av många läsare. Hennes böcker är ofta utlånade. Utan tvekan är hon en av vår tids mästare i novellkonst.

Svenska Akademiens motivering löd kort och gott:

”den samtida novellkonstens mästare”.

Efter att ha fyllt 75 år sa Alice Munro att hon skulle sluta att skriva. Men efter att ha tilldelats Nobelpriset i litteratur har hon varit något tveksam.

Elva nedslag

Nobelpriset i litteratur har delats ut 106 gånger. Och som sagt, 13 gånger har det gått till en kvinna.

Vi gör några nedslag i prisets historia och landar var tionde år.

2003: J.M. Coetzee

J.M coetzee. Foto: Ulla Montan.
Akademiens motivering:

”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”

J.M. Coetzee (född 1940) är sydafrikan men bor i Australien. Han debuterade 1974 med Skymningsmarker i Sydafrika. Sitt internationella genombrott fick han med I väntan på barbarerna 1980.

För romanen Historien om Michael K. (1983) tilldelades han Bookerpriset. Coetzee är en av få som lyckats få Bookerpriset mer än en gång. Den andra gången fick han priset för romanen Onåd (1999).

Toni Morrison. Foto: Angela Radulescu, Flickr.
1993: Toni Morrison

Akademiens motivering:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”

Toni Morrison (född 1931), som är från USA, debuterade 1970 med romanen De blåaste ögonen. Hon var en av dem som var med och startade den stora vågen av kvinnliga svarta författare på 1970-talet.

För romanen Älskade (1987) fick hon Pulitzerpriset. En annan roman som kan nämnas är Jazz (1992).

William Golding. Foto: Wikimedia Commons.
1983: William Golding

Akademiens motivering:

”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”

William Golding (1911-1993) var engelsman och började sin bana som lärare. Under andra världskriget tjänstgjorde han som officer och deltog bland annat vid landstigningen vid Normandie. 

Hans första roman var Flugornas herre (1954). Mer än tjugo förlag hade refuserat den då T.S. Eliots förlag antog den. För Sjöfarares riter (1980), som är del ett i en trilogi, tilldelades han Bookerpriset. Den av hans böcker som anses som mest
lättsammaste är Pyramiden (1967).

1973: Patrick White
Patrick White. Foto: Wikimedia Commons.

Akademiens motivering:

”för en episk och psykologisk berättarkonst som infört en ny världsdel i litteraturen”

Patrick White (1910-1990) är pseudonym för Victor Martindale. White var australiensare och debuterade 1939 med Happy Valley. Han slog igenom med Livets träd (1955). 

Andra stora romaner är Den oförstörbara mandalan (1966), Stormens öga (1973) och Fallet Twyborn (1979).

1963: Giorgos Seferis

Akademiens motivering:

Giorgos Seferis. Foto: Wikimedia Commons.

”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”

Giorgos Seferis (1900-1971) är Greklands första Nobelpristagare i litteratur. Seferis debuterade 1931 med Strophe, som han själv bekostade och gav ut.

På biblioteken i Uppsala län finns endast Dikter (1963) av Giorgos Seferis. Stora delar av sitt liv levde han i exil och verksamhet utanför Grekland.

1953: Winston Churchill

Akademiens motivering:

Winston Churchill. Foto: WIkimedia Commons.
”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”

Winston Churchill (1874-1965) var en brittisk politiker och historiker. Det Nobelpris i litteratur som tilldelades Churchill är ett av de mest kritiserade.

Churchill skrev en enda roman Savrola (1900). I övrigt utgörs hans litterära bidrag av historiska och biografiska verk. Det arbete som anses ha haft störst avgörande för Nobelpriset är Andra världskriget (1948-54), som utgörs av sex volymer.

1943: Inget pris delades ut
Ivan Bunin. Foto: Wikimedia Commons.

1933: Ivan Bunin

Akademiens motivering:

”för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen”

Ivan Bunin (1870-1953) föddes i Ryssland. Bland hans främsta verk brukar romanen Byn: en prosadikt (1910) nämnas. De självbiografiska romanerna Arsenjevs ungdom (1931) och Arsenjevs irrfärder (1933), anses ha bidragit till hans Nobelpris.

1923: William Butler Yeats

Akademiens motivering:

William Butler Yeats. Foto: Wikimedia Commons.

”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”

William Butler Yeats (1865-1939) var irländare men bodde stora delar av sitt liv i England och Frankrike. Yeats debuterade 1889 med The Wanderings of Oisin and Other Poems. William Butler Yeats skrev främst lyrik och dramatik. 

Andra verk som kan nämnas är Flamman och skuggan (2002), Ett kristalliskt rop (2012) och Tornet (1928). 

1913: Rabindranath Tagore

Akademiens motivering:

Rabindranath Tagore. Foto: Wikimedia Commons.
”på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldeskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten”

Rabindranath Tagore (1861-1941) var indier och den första icke-europé som tilldelades Nobelpriset i litteratur. Han fick priset för Gitanjali (Sångoffer) (1910), det enda som då fanns översatt till engelska. 

Tagores litterära produktion var omfattande. Några av hans verk som kan nämnas är Hemmet och världen (1916) och Min barndom (1940). I Selcted poems (2005) finns flera av hans dikter samlade.

1903: Bjørnstjerne Bjørnson

Akademiens motivering:

Bjørnstjerne Bjørnson. Foto: Wikimedia Commons.

”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet”

Bjørnstjerne Bjørnson (1832-1910) var norsk prästson. Sin litterära debut gjorde 1857 han med bondeberättelsen Synnöve Solbakken. Störst betydelse fick han som lyriker. Bland annat skrev han "Ja, vi elsker dette landet", som tonsattes Rikard Nordraak, och blev Norges nationalsång.

 

Om böcker inte finns på ditt bibliotek kan du lämna inköpsförslag till personalen. Biblioteket kan även låna in böcker från andra bibliotek. Du kan även göra ditt inköpsförslag här på Bibli. För att göra det går du till din kommun.

Välj kommun: Enköping, Heby, Håbo, Knivsta, Tierp, Uppsala, Älvkarleby, Östhammar

 

För mer läsning och källor:

 

Bilder: Alice Munro (teckning: Andreas Vartdal); J.M. Coetzee (Foto: Ulla Montan); Toni Morrison (Foto: Angela Radulescu, cc by-sa 2.0); William Golding (Wikimedia Commons); Patrick White (Wikimedia Commons); Giorgos Seferis (Wikimedia Commons); Winston Churchill (Wikimedia Commons); Ivan Bunin (Wikimedia Commons); William Butler Yeats (Wikimedia Commons); Rabindranath Tagore (Wikimedia Commons); Bjørnstjerne Bjørnson Wikimedia Commons)

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Carin Carlsson den 9 december 2013