I Pojken i soffan ramlar vi in i berättelsen som utspelar sig i en gammal dams vardagsrum. Hon har just varit ute och nu kommit hem igen. I soffan siter en pojke och väntar. Vem han är vet varken hon eller läsaren. Man skulle kunna tänka sig att damen kastar sig på telefonen och ringer polisen men det gör hon inte. I stället möter hon den unge mannen med värme och gästfrihet. Hon sätter på en kanna te, helt enkelt, och nu börjar berättelsen. Vi får sitta med och höra dem samtala. Den gamla damen börjar berätta och pojken, som till en början är ganska avvaktande, mjuknar allt mer genom hennes uppriktighet. Vad samtalet behandlar vill jag inte gå in på men jag vill verkligen bjuda in er också.

Det är en stillsam, tänkvärd berättelse som jag gärna rekommenderar.