Jag såg kvinnan blinka till. Hennes isblåa ögon var livlösa och drogs mot prästen. Jag kände en rysning längs ryggraden och ryckte hastigt till när en hostning hördes och därefter en smäll. Jag drog blicken mot altaret där prästen låg hopkrupen och såg lila ut. Altaret hade fallit samman runt och på henne. Folk skrek till när hon inte rörde sig längre. I ögonvrån såg jag hur polisen sprang fram för att undersöka saken. Några i kyrkan ropade "demon!" så att det ekade. De skrek att polismannen skulle föra ut prästen innan hon smittade ner oss i kyrkan.

Jag rynkade förvirrat på pannan, såg farmor försvinna mot altaret innan jag vände blicken mot kvinnan i svart. Jag var förvirrad. Hon log elakt innan hon mötte min blick. Jag kände en stöt gå genom kroppen och drog bort blicken snabbt. Jag stirrade ner i kyrkans golv med panikslagna ögon och tog ett djupt andetag innan jag vågade titta tillbaka. Kvinnan i svart var borta och jag hörde hur den tuffa prästen pratade vid altaret om att kyrkan förlorat en av sina viktigaste nunnor. Jag stirrade fortfarande mot den plats kvinnan i svart suttit på. Blinkade och gnuggade mina ögon. Hon var verkligen borta.

- Börjar du bli trött?, hörde jag farmor fråga tyst till mig.

Jag nickade kort. Ja. Jag måste nog vara trött.

- Predikan slutar snart, så.

Jag vände blicken mot altaret först och såg den tuffa prästen stänga bibeln, innan jag vände blicken mot farmor. Hon mötte min blick och jag skrek till högt så att allas blickar drogs mot mig. Farmor var inte farmor längre. Hon var kvinnan i svart.

Text: Fredrika
Bild: Ett blått öga. (Foto: Michael Loos, stock.xchng)

Läs mer:

• Sara Ohlssons början av "Polisen i kyrkan"