"Polisen i kyrkan" av Hanna

"Innan jag kan tänka på vad jag gör hukar jag mig ned så att de inte ska se mig." Läs Hannas slut på Sara Ohlssons början av historien "Polisen i kyrkan".

En helgonstaty som håller ett kors. Foto: dimitri_c, stock.xchng
Polisen bredvid damen i svart säger någonting som jag inte kan höra över ljudet av gamla fötter som hasar fram över stenplattorna. Men jag kan se damen i svart peka på den där chefsprästen, och polisen nicka allvarligt, innan han märker att jag stirrar på honom. För att inte verka misstänkt skyndar jag fram till altaret och doppar en platt kaka i en bägare med vin. "Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet." Jaha.

Kanske är polisen en kyrklig man, eller så är det någonting annat som håller honom tillbaka, men han avbryter inte gudstjänsten, utan väntar bredvid damen i svart. Flintskallarna framför mig guppar upp och ned när det är dags för sång och bön och sång igen.

När gudstjänsten äntligen är över stannar jag kvar i min bänk. Jag sneglar mot polisen, som verkar iaktta chefsprästen mer uppmärksamt än någonsin där hon går nedför mittgången med sina medhjälpare efter damen i svart, som återigen bär på korset.

Kanske är polisen bara där för att han är intresserad av gudstjänsten? Men jag tror inte det, för då skulle han ha satt sig ned, och antagligen inte vara klädd i sin uniform.

När jag reser mig för att lämna kyrkan försvinner polisen plötsligt, och återvänder sedan med chefsprästen framför sig. Innan jag kan tänka på vad jag gör hukar jag mig ned så att de inte ska se mig. Det här vill jag inte missa för mitt liv. Jag ska få ett mysterium i klass med de där deckarna på tv att berätta för mina vänner. Att gå till kyrkan är ju betydligt mer spännande än jag hade kunnat tänka mig.

Polisen frågar någonting om vad chefsprästen gjorde det och det datumen, och har hon någon som kan bekräfta det hon säger? Chefsprästen verkar irriterad, för hon lyckas svara snäsigt och mumlande på samma gång, men kanske är hon bara nervös. Jag vill flytta mig närmare, för det ekar underligt i kyrkan, men jag vågar inte göra det ifall de skulle upptäcka mig.

Jag trodde att kyrkliga människor som pratade om moraliska saker hela dagarna inte kunde vara kriminella... Det var väl naivt antar jag, men på något sätt tänkte jag nog att deras rädsla för helvetet, eller åtminstone deras snack om att inte synda, skulle avråda dem från världsligheter som att göra olagliga saker. Men de är ju människor de också, och det är mänskligt att fela, säger man, som om det vore mer mänskligt än att göra rätt.

Nej, jag brukar inte gå i kyrkan, jag tror inte på gud och ärligt talat, är det inte dags att komma över den där grejen med snubben på korset? För idag i kyrkan slog en polis handbojor på en präst, som fullt och fast trodde på gud, och faktiskt hade spikat upp en snubbe på ett kors.

De hade hittat mannen i hennes lada, läste jag senare i tidningen, och han var inte prästens första offer. Efteråt kände jag mig så sjuk att jag inte kunde gå till skolan på en hel vecka. För när polisen ledde prästchefen ut ur kyrkan hörde jag henne mumla, om och om igen, "Kristians kropp för dig utgiven. Kristians blod för dig utgjutet"...

 

Text: Hanna
Bild: En helgonstaty som håller ett kors. (Foto: dimitri_c, stock.xchng)

 

Läs mer:

 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Anna Theorell den 17 december 2013