Året är 1910. Platsen är en enslig stuga en bit utanför Kiruna. Det är vinter och iskyla råder. Sigge som är femton år är ensam hemma. Ensam, förutom hans far som ligger död på köksbordet. Hans syster och styvmor har gett sig iväg för att skaffa hjälp och lämnat Sigge att vakta stugan.

Då knackar det på dörren. Utanför står en främmande man, stor som en grizzlybjörn. Han frågar efter Sigges far. Sigge känner instinktivt att mannen inte är vänligt sinnad och ljuger därför om att hans far har gått ut. Mannen tränger sig då in i stugan. Han börjar berätta sin historia. Det är en berättelse om guldfeber, ond bråd död och hämnd. Den tar oss elva år tillbaka i tiden, till det lilla samhället Nome i Alaska. Platsen där allt en gång började.

Sedgwick lyckas skapa en stämning av kyla, ensamhet och mörker så tydlig att jag nästan känner isvindarna när jag läser. Bokens uppbyggnad med korta kapitel och avskalade dialoger bidrar till en nervig spänning som gör den omöjligt att lägga ifrån sig. En mycket skickligt skriven thriller.