Vi var en grupp människor som samlades på Tärnsjö bibliotek en lördagseftermiddag kring temat skrivande. När vi skildes åt efter två timmar var jag både imponerad, berörd, sorgsen och glad samtidigt. Människor går och bär på så många minnen, både ljusa och mörka. En del fattar pennan eller slår på datorn och skriver ner sina hågkomster, tankar och funderingar. Det var det vi fick ta del av.

Sven-Olov Eriksson

Sven-Olov Eriksson berättade om sin dyslexi och om datakursen på Tärnsjö bibliotek som revolutionerade hans liv. Med en rättstavningsfunktion var ett stort hinder undanröjt och skrivandet blev en rolig utmaning. Han berättade om sitt aktiva deltagande i myggbekämpningen, om sin digra korrespondens med Naturvårdsverket och andra myndigheter,

Han visade sin mormor Olgas receptsamling från 1910-talet med 265 recept på mat, dryck, bakverk, sylt, saft m.m. som han renskrivit. En kulturgärning av Sven-Olov att rädda recepten till eftervärlden!

För närvarande skriver Sven-Olov ner sitt livs historia och har än så länge nedtecknat tiden i Heby från tidig barndom till ca 15 års ålder.

Mina första minnen var när jag väntade på pappa som var inkallad en längre tid under krigsåren under mina första levnadsår. Det var när jag satt i fönstret och tittade efter tågen som kom från Norrland och tittade ifall pappa skulle vara med. En gång satt jag i snödrivan och väntade - och somnade.

Sven-Åke Carlsson

Även Sven-Åke Carlsson kom igång med sitt skrivande efter en datakurs på Tärnsjö bibliotek. Han beklagar att han inte tog reda på mer om sina föräldrar och mor-och farföräldrar medan de ännu var i livet och bestämde sig för att teckna ner det han ändå minns för att ge till sin egen son, Tomas. 

Minnena mellan 3 och 15 års ålder är betydligt fler och klarare än mellan 50 och 65. Ett särskilt kapitel har han tillägnat sin andra son som tragiskt omkom i en trafikolycka.

Läs detta i lugn och ro, skriver Sven-Åke i företalet till Tomas, det är inte säkert att varken komman eller punkter sitter där de ska men jag har försökt att göra mitt bästa.

Sven-Åke har tydliga minnen från tidig ålder då en viktig person för honom var mormor, Skogsängs-Edla, född 1886.

Jag minns en gång då jag var 5-6 år och mormor Edla var barnvakt. På kvällen när vi skulle lägga oss frågade jag mormor - Luktar det av människor som dör? - Varför frågar du det? Tror du att jag ska dö? - Njae, det tror jag väl inte... Jag minns att jag skämdes.

Jag var 7 eller 8 år. Mor och far hade åkt bort över helgen och Hasse var barnpiga. Det skiljer 10 år mellan oss. På lördagskvällen kom ett gäng kompisar från Östervåla. De skulle åka till Sandviken på dans och undrade om Hasse skulle följa med. - Skit, sa Hasse, jag ska passa lillebror. - Bind fast honom på en stol så kan du följa med, sa någon. Jag blev livrädd. Det var ju bara skoj men det förstod inte jag.

Gun Karlsson

Gun Karlsson heter en annan skrivande person. Hon har skrivit sen barnsben men har dessvärre inte sparat sina tidigaste alster. Det blir en del prosa, men mest poesi. Inspiratörerna är många men framför allt Karin Boye och Pär Lagerkvist.

Hon gick en gång en skrivarkurs i Västervik. Man enades om teman för skriverierna som skulle läsas upp för de andra vid nästa sammankomst. Samma tema behandlades mycket olika av deltagarna. Guns egna texter är ofta sorgsna och tragiska men hon har också en ljus och humoristisk sida. 

Det finns ingen som förstår

Det finns ingen som förstår i världen
att en fågel kan sjunga för en döv,
att en blomma kan lysa för en blind,
att en sång kan sjungas vackert av en stum,
att hav, himmel och Gud kan fångas av en som vandrar i dödsskuggans dal
Det finns ingen som förstår i världen

Vad är det som låter?

Vad är det som låter?
All världens barn som gråter,
tårar som fälls över vuxnas alla oförlåtliga misstag, 
torterade barn i Sydafrika,
svältande barn i Afghanistan,
prostituerade småbarn i världens alla städer,
missbildade barns kvidande över våra värmeverk och industriutsläpp
Vad är det som låter?
Ett ensamt barn som gråter i ett kärlekslöst och försupet hem,
barn utan far och mor som springande söker skydd undan krigets fasor
Har vi inget annat att ge dem än trasor?
Mitt älskade barn som gråter,
din gråt är också min

Är du intresserad av en skrivarcirkel i Heby kommun? Hör av dig till 0292-718 21 eller gun.johansson@heby.se

Text: Gun Johansson