Slutet på historien

Vi efterlyste slutet på en historia som Sara Ohlsson hade skrivit början av. Läs fyra spännande slut som har skickats in till oss!

Detta innehåll har flyttats över från vår gamla webbplats och ser kanske inte perfekt ut. Har du funderingar kring innehållet kan du kontakta biblioteket.

I vår skrivartävling Slutet på historien var det denna gång författaren Sara Ohlssons historia Polisen i kyrkan som sökte ett slut.

Vi tackar för alla bidrag som har skickats in och publicerar fyra spännande slut. Bland dessa har vi lottat fram en vinnare som får ett bokpresentkort av oss med posten.

Vinnaren i utlottningen blev Natasha. Grattis! Läs hennes och tre andra bidrag längre ner på sidan, efter att vi ännu en gång får läsa historiens början av Sara Ohlsson.

Polisen i kyrkan

Jag brukar inte gå i kyrkan, jag tror inte på gud och ärligt talat, är det inte dags att komma över den där grejen med snubben på korset?

Men farmor tyckte om gud och jag tyckte om farmor och nu har kyrkan stått och ringt och ropat “kom, kom” hela veckan; varje dag, varje halvtimme. Och jag hade inget att göra, jag var ensam och uttråkad och ville i alla fall få låtsas att jag är en del av någonting. Så nu sitter jag här. Och jag gillar att det är så långt till taket och att alla fönster är färgade och att man får sjunga högt även om det låter falskt.

Orgeln dånar och alla reser sig upp så då gör jag också det. De är tre präster och flera medhjälpare som skrider fram mot altaret, längst fram går en kvinna som är helt svartklädd och bär på ett kors. Jag tänker att hon nog är särskilt viktig, men sen går hon bara tillbaka och ställer sig längst bak.

En av prästerna predikar, hon har lite finare kappa än de andra och jag antar att hon är någon slags chefspräst, man ser på henne att hon är tuff. Hon säger att man inte ska döma andra och att man inte ska gå genom livet och tro att jorden snurrar runt en själv.

Nattvarden är långsam, jag skulle hellre sjunga istället men sitter tyst kvar. Räknar flintskallar. Fjorton framför mig. När jag vänder mig om för att räkna bakom står det en polis bredvid damen i svart.

Och jag känner hur hjärtat slår kullerbyttor, hur pulsen plötsligt hamrar mot pannan.