Slutet på historien

Vi efterlyste slutet på en historia som Anna Fogelberg hade skrivit början av. Här kan du läsa två spännande slut som skickades in till oss!

Detta innehåll har flyttats över från vår gamla webbplats och ser kanske inte perfekt ut. Har du funderingar kring innehållet kan du kontakta biblioteket.

I vår skrivtävling Slutet på historien sökte vi den här gången ett slut till Anna Fogelbergs historia Drakögat.

Vi vill tacka för de bidrag vi fått in och publicerar här två spännande slut skrivna av Fredrika och Melissa. Båda skribenter vinner även biobiljetter av oss. Grattis!

Läs Fredrikas och Melissas bidrag längre ner på sidan, efter att vi återigen får läsa historiens början av Anna Fogelberg.

Drakögat

Den lilla stugan såg så oskyldig ut. Liten och grå låg den på ängssluttningen omgiven av kala, spetsiga berg. Jag höll in hästen, stod i skogsbrynet och tittade ut över gläntan. På himlen drog ovädersmolnen ihop sig och från skogen bakom mig hördes en regnskrikas ensliga skri. En tunn rök slingrade sig ut genom den grå stugans skorsten.

Nu fanns ingen återvändo. Jag hade spårat Aldron genom Hidalas djupa dalar och över H

aralangs träskmarker. Nu måste han finnas därinne. Hade han skrinet med sig? Jag tänkte på Eila och Nedfred.

Jag satte hälarna i hästens sidor och manade den framåt. Runt min hals kände jag kedjan med drakögat bränna. Jag hoppades att jag skulle slippa använda det, men Aldron hade aldrig varit lätt att ha att göra med. De första regndropparna smattrade mot nejderbuskarnas stora mörkgröna blad. Hästen under mig var trött. Vi hade ridit långt och inte rastat mer än nödvändigt.

Jag var nästan framme vid den lilla brunnen på gårdsplanen när stugans dörr hastigt vräktes upp...