Alice har precis flyttat till ett gammalt hus ute på landet med sin mamma, styvpappa och lillebror Emanuel. Emanuel är fem år och Alice älskar honom även om han är annorlunda än andra femåringar. Han pratar fortfarande lite otydligt och ibland fastnar han med blicken på något som ingen annan kan se.

Alice hade egentligen inte alls någon lust att flytta ifrån sina kompisar och framför allt ville hon inte lämna Leo. Med Leo kunde hon prata om allt och de tänkte ofta samma tankar, men nu bor han 40 mil bort.

Huset de flyttat till är gammalt och charmigt tycker Alices mamma, själv tycker Alice att det är ett riktigt kråkslott. Redan första dagen dyker det upp en stor, vacker fjäril som sätter sig på Alice hand. Alice tänker först inte så mycket på det, men fjärilen fortsätter visa sig även inomhus. När Alice söker efter den på datorn får hon reda på att det är en sorgmantel.

Fjärilen är inte det enda som är mystiskt med deras nya hem. Telefonerna går sönder stup i kvarten och Alices klockradio visar ibland fel tid. När Alice berättar om allt för Leo säger han att det spökar. Alice vägrar tro honom, men då Emanuel börjar tala om spöket börjar Alice tvivla. När sedan Emanuel en dag är spårlöst försvunnen börjar Alice undra om det är varningar om detta hon fått. Kommer hon att hinna hitta Emanuel innan det är för sent?

Sorgfjäril får mig att tänka på Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen, som jag blev väldigt berörd av när jag läste som tonåring. Jag greps av samma vemodiga stämning när jag läste Sorgfjäril och kunde inte lägga ifrån mig boken förrän jag läst sista sidan.