De lärde känna varandra tidigt på 1970-talet i samband med att Rådström inledde sin egen författardebut. Rådströms minnen av Slas förbiser inte hans alkoholproblem, men den huvudsakliga avsikten med boken är att söka fånga en komplicerad människa och konstnär. Rådström och Claesson träffades regelbundet och utbytte tankar om skrivandet och konsten. Att Rådström beundrade den geniale och flitige äldre författarbrodern går inte att ta miste på. Boken ger också en inblick i Slas förhållande till Stockholm och Västergötland, dit han periodvis sökte sig. Det är en ynnest med goda vänner och Rådström ser Slas som en av ett fåtal som följt honom genom livet. Tillsammans gjorde de en resa till Egypten, som resulterade i en reportagebok om landets kloster med Slas teckningar förstås.
”Nästan allt som Stig skrivit handlar om något som är värt att älska, men som samtidigt är så skört och flyktigt att varje kärleksbevis riskerar att stryka ut det.” Rådströms bok inspirerar till att närmare lära känna Stig Claessons författarskap och kan med fördel kombineras med att under sommaren 2011 besöka Kulturhuset i Stockholm, som bjuder på en utställning om Slas.