Fru Nina Telemann älskar Tyskland och allt tyskt medan herr Bror Telemann inte kan låta bli att se nazistiska paralleller överallt till och med i inredningen. Nina tar med sig barnen på slottsutflykter och vandringar i bergen tillsammans med en viss manlig lokalbo tänker Bror alltmer intensivt på Nigella, läser hennes kokböcker, studera hennes utseende, drömmer om en gemensam framtid och hatar hennes judiske man. Allt blir mer och mer skruvat i sann Erlend Loe-stil och det är riktigt kul och jag sitter och småskrattar för mig själv hela tiden. Erlend Loe levererar alltid. När jag vill läsa något lättsamt med ironisk ton så väljer jag Erlend Loe.