Enda gången jag träffat Peter Englund var han inte nykter. Men det var å andra sidan inte jag heller. Jag minns att han var mycket fängslande och fängslande är även det sätt varpå han skriver. Då hade jag nyss läst några av hans essäsamlingar, där han bland annat diskuterar första världskriget, och jag var mycket fascinerad. Han hade en gripande beskrivning av hur han i nutid besökt Verdun, platsen för ett av världens största och blodigaste slag 1916, och vandrar runt bland metallskroten och krevadgroparna.

Jag minns hur han redogjorde för att det är den plats i Frankrike där det är störst risk att drabbas av stelkramp och att han hittar mänskliga rester i marken. Mer än 10 år senare besöker även jag denna magiska och grymma plats, även jag finner benbitar, rostiga bajonetter och granatskärvor i terrängen. Englund skriver att "jorden liksom utstrålar sorg" och det stämmer. Men den är även vacker, närmast sakral. Kanske den vackraste plats jag besökt.

Därför var det med extra stort intresse jag motsåg Stridens skönhet och sorg, en gedigen skildring av hela detta krig. Men den är inte upplagd som en vanlig kronologisk historieberättelse där fakta redovisas i siffror och diagram. Här finns inga kartor på truppförflyttningar eller noggranna redogörelser av militära strategier. Englund försöker istället fånga intryck och stämningar genom att "rekonstruera en känslovärld". Det är den enskilda människans lilla universum av känslor, fruktan och längtan.

Det är 19 olika människors öden man får följa under åren 1914 till 1918. Dessa 19 har alla existerat men är inga kända personer, de är både män och kvinnor, unga och gamla. De har flera olika nationaliteter och vissa är soldater, några deltar i kriget som exempelvis sjukvårdspersonal eller ambulansförare, men flera av dem deltar inte i kriget men påverkas ändå. Boken utspelar sig inte bara på den välkända västfronten utan visar att detta krig skedde på flera kontinenter med strider i många länder.

Englund har velat skildra vilket mångfacetterat krig detta var och att det inte heller fanns några onda som slogs mot goda utan att alla blev offer för en bristande rationalitet ur vilket det inte kan komma några segrare. En generation bortslösades för ingenting. Meningslöshetens meningslöshet kostade så många miljoner livet och får därför inte försvinna ner i mänsklighetens djupa glömska.