August Strindberg föddes 1849 i ett småborgerligt hem i Stockholm. Hans far var ångbåtskommissionär och hans mor hade innan äktenskapet arbetat som tjänsteflicka, något som Strindberg tog fasta på i sin självbiografiska roman Tjänstekvinnans son. Uppväxten var dock utan tvivel mer borgerlig än boken ger sken av.

Strindbergs liv har ofta framställt som dramatiskt och det var det nog på många sätt. Han provade en rad olika yrken, led av ständig brist på pengar och för att kunna genomföra sina många projekt tog han stora lån som sedan fick ekonomiska konsekvenser för honom.

Tre äktenskap hann han med, samtliga var stormiga och passionerade och han valde konsekvent bort lämpliga borgarkvinnor med hemmafruambitioner. Istället sökte han sig till kreativa karriärkvinnor. Under perioder av sitt liv led han dessutom av psykiska besvär – det man med dåtidens terminologi klassade som neurasteni men som idag kanske skulle diagnostiseras som depression, panikångest eller någon annan typ av neuros.

Det moderna genombrottet

Nu skapades också en av Strindbergs många offentliga roller: samhällskritikern. Konstnärsgeniet. Hans produktion är stor och lika omväxlande som hans egen personlighet verkar ha varit. Han var produktion och ojämn, en oberäknelig författare. Mycket av det han skrev är faktiskt inte ens läsvärt idag annat än för forsknings skull; en del av det han gjorde är fortfarande det bästa i sin genre.

Politiske Strindberg

Strinberg framställs också ofta som politisk och det var han. Men hans i många fall passionerade åsikter var aldrig grundade i någon analys, vilket gör honom i stort sett omöjlig att stoppa in i något läger. Han var lätt att kritisera för samtida debattörer eftersom hans åsikter ofta var motsägelsefulla och spretiga. Dessutom ansågs han alltför känslosam.

I Liten katekes för underklassen är han rasande arg och radikal, en arbetarrörelsens kämpe. På andra sätt är han kulturkonservativ - samtidigt som han slogs mot såväl kyrkan som kulturetablissemanget. Han ansåg att kvinnan skulle ha rösträtt - men inte förrän hon bidrog till samhället och inte så länge mannen förväntades försörja henne.

Bilden som lever kvar av honom är delvis en bild han själv ville ge av den samhällskritiske författaren som slogs mot överheten. Vad skulle den författaren tycka om att - av kulturetablissemanget självt - tilldelas ett alldeles eget år, kan man undra? Redan på sin tid var Strindberg dock populär - han hyllades till exempel på sin födelsedag 1912 med fackeltåg och en stor summa pengar.

Hur man har läst och skildrat honom har onekligen varierat från en tid till en annan, han har blivit hyllad och avskydd omvartannat och mytbildningen kring hans person verkar inte upphöra ens hundra år efter hans död.

På många sätt kanske Strindberg med alla sina komplexa åsikter och idéer representerar en brytningstid. Samhället förändrades omkring honom och själv förändrade han litteraturen med sitt författarskap.

Text: Åsa Eliasson, Västerås stadsbibliotek Bild: