Den där känslan när man återigen har vandrat lite för långt framåtlutad åt höger, klämt åt levern, och fått den att känna sig som en trångpackad squash.  Hjärtdunk sällskapas hastigt av illamåendehicka och små maghugg - man kvider till, och ådrar sig en mindre käkfraktur på kuppen. T. O. Lindman ska på körlektion imorgon. Han är livrädd för sin elake körlärare.

Vanka av och an i rummet på hallmatta (grå). Av, an. Det hjälper föga fast jo. Ge mig något att tugga på! Kaffe, kaffe, socker i min mun. Jag hatar bulle. Bara två kvar nu, och Mats är nog snäll innerst inne. Alla föds som små oskyldiga lamm, rena som om tvättade med Barnängens mysigaste balsam. Lena och fina och säger bara snälla saker. Okej, kanske inte ”säger”. Små små pyttebarn talar inte men kommunicerar med ögonen. Små barn är söta på ögonen som Mästerkatten i stövlar.

Mats föddes nog som ett svart lamm. Ett sådant där som automatiskt blir oomtyckt, och som automatiskt oomtycker alla tillbaka. 

Det är inte hela världen om det går åt pipsvängen den här gången också. Och det gör inget om det går åt pipsvängen bara jag blinkar åt det hållet, och i god tid, och tittar i alla backspeglar i rätt ordning, och inte nästan kör ihjäl en barnvagn. Det är bäst om jag läser irländska ordspråk på farstutavlan hela kvällen nu. Då kan jag fortsätta att stå här på hallmattan. ”May those who love us, love us”. Mats vrist är vriden 180 grader, men han gör bara sitt jobb. Han kan inte ha någon fru. 

Det finns många saker i livet som är viktigare än att ta körkort. Kärlek …

Imorgon klockan 11.30 är det över.

Kaffe nu.

Det gör ingenting för världen att jag går runt här i cirklar för tapeterna slutar inte att vara ljusgula för det, och hallmattan bara nöts ut så det blir små tussar överallt. Tuss tuss tussebarn. Tussar är också oskyldiga för de ser ut som små lamm. Mats äter tussar till middag.

Tänk om man kunde dra ut alla sina nerver och lägga dem här på hallmattan och säga ”nu ska jag gå och ha körlektion med Mats, så nu får ni stanna hemma. Pappa kommer snart. Puss puss och kram. Bråka inte när pappa är borta!”

En tallrik med yoghurt utan sylt lugnar magen, så jag ska nog ta en sådan fast inte nu. Sen. Jag kan gå här i femton minuter till. Varför tänker jag ”femton minuter” och inte ”en kvart” när jag tänker? Okej skärp dig nu, skärp dig. Allvarligt – nu! Sätt dig och gör alla dina borden. Skriv upp dem på en lista och gör dem! Alla borden! Glöm Mats, han är inte värd att tänkas på. En vacker dag har du ditt körkort. Då kan du dansa en segerdans över hans grav. Fast han lever nog fortfarande då. Och slukar tussar. Sluk! Och plågar andra.

Haha. 

Fast nej, jag ska starta en anti-Matshemsida så att ingen annan någonsin kommer att köpa hans femlektionspaket.

Dags att sluta gå runt i cirklar och verkligen bara gå runt i några till cirklar. Meningslöst meningslöst och av och an. Jag hatar Mats, och köra bil. Jag ska dricka kaffe fastän jag inte vill ha. 

Jag skulle så gärna vilja dra ut alla mina nerver och lägga dem här på hallmattan. Det får till och med komma lite blod.

/ Oliver Lindman