När storebror Jack dör hamnar familjen i chock: pappan flyttar hemifrån, mamman kastas ner i en djup depression och femtonåriga Rowan får mitt i sin egen sorg plötsligt allt ansvar för sin sexåriga lillasyster, ja hennes liv liknar mest en ”trasig soppa”…

En dag hävdar en vilt främmande kille att Rowan tappat ett fotonegativ som hon inte vill kännas vid. Då hon ändå tar emot det och får hjälp av en annan ny bekantskap att framkalla bilden rullar händelser igång som – om igen – förändrar Rowans och flera närståendes liv.

Historien är härligt full med själva livet: allvar, humor, sorg, glädje, förtvivlan och förhoppningar, allt finns med! Den är skickligt skriven i ett slags lager-på-lager-teknik som gör att man som läsare har fullt upp redan från början men efter hand får mer detaljer om samma händelser. Mot slutet får man ett antal verkliga ”aha-det var alltså så det var” – upplevelser. Åh, vad jag beundrar det sättet att skriva!

Läs absolut ”Trasig soppa”!