Att nobelpristagaren i litteratur (2004), österikiska Elfriede Jelinek, inledde sitt författarskap som poet är kanske inte allmänt känt.
Åtminstone inte för mig till dess jag råkade få dikturvalet, Under morgonens bila, i min hand.

Den som läst Jelineks romaner, kommer att känna igen sig i dessa intensiva energiknippen till dikter. Redan här finns sexualiteten med, som ett maktinstrument, och en lek på liv och död. Här finns även det intensiva arbetet med språket, där det handlar om att inte släppa fram en enda klyscha. Kanske kan man säga att det direkta tilltalet som finns hos Jelinek är som det hos ett brådmoget barn som ännu inte lärt sig ljuga.