God Jul och Gott Nytt År alla våra kära låntagare!
Detta innehåll har flyttats över från vår gamla webbplats och ser kanske inte perfekt ut. Har du funderingar kring innehållet kan du kontakta biblioteket.
Hur ska jag kunna beskriva Dan Anderssons poesi utan att hamna fel?
Om jag pratar om ord som projektiler direkt in i barndomens och själens innersta rum, in i den svenska folksjälens djup, låter det svulstigt?
Ja, då får det göra det, för Dan Anderssons dikter har en säregen och djupgående inverkan på min sinnesstämning och mitt känsloläge. Och ofta på mina tårkanaler.
Och så säger de att det inte finns någon svensk kultur…
Koppla av med texter - prosa och poesi - av Dan Andersson i julhelgen!
Finns de nu då eller finns de inte - de flygande tefaten? Det vi med säkerhet vet är att hundratals människor enbart i Sverige säger sig ha gjort märkliga observationer av vad som beskrivits som farkoster, lysande runda tefatsliknande objekt, svävande eldsklot och till och med små människoliknande varelser.
Ibland är det enskilda personer som rapporterat iakttagelser och ibland förekommer samstämmiga uppgifter där flera människor sett samma sak.
Clas Swahn har länge intresserat sig för fenomen av det här slaget. Han är DN-journalist och engagerad i riksorganisationen UFO-Sverige. I den här boken redogör han för märkliga UFO-fenomen i Sverige under 100 år – spökraketer, ljusglober och utomjordingar.
Ja, vad ska man tro? Fascinerande läsning är det i alla fall!
Det här är boken som alla amerikanska ungdomar kommer i kontakt med någon gång under sin skoltid. Den skrevs 1951 och har sen dess utkommit i många upplagor och i flera olika översättningar till svenska. Den fungerar fortfarande 65 år senare om man har överseende med den tidens slanguttryck och språkliga jargong.
Holden är 17 år och har blivit relegerad från den fina internatskolan på grund av lättja. Han är underkänd i de flesta ämnen. Han lämnar skolan och driver omkring i New York i väntan på att brevet från skolan om hans relegering ska hinna landa hos föräldrarna innan han tvingas träffa dem.
Det är omöjligt att inte tycka om denna rebelliska kille med mycket humor, träffsäkra iakttagelser och intelligens. Samtidigt som han går omkring och hatar lite av varje, t.ex. folk som skrattar åt fel saker på bio eller när den som samlar in pengar till välgörenhet gör det för att bli sedd och beundrad, när präster inte kan låta som folk, samtidigt som han svär, nedvärderar och strör sarkasmer omkring sig är han mycket godhjärtad, omtänksam och ömsint. Han blir hela tiden deprimerad över saker, som när ett barn säger tack till honom, när de rara nunnorna han träffar inte kan slinka in på en fin restaurang och äta lunch för att det kostar för mycket, när kompisen ”kladdar” och visar brist på respekt för flickan, för oanständig graffiti på väggarna på lillasysters skola.
Holden är en ung grabb på väg in i vuxenlivet som inte trivs med vad han ser i sin omgivning. Han tycker om barn för de är fortfarande riktiga och äkta och han drömmer om hur han ska hjälpa dem att bevara sin oskuld. Han tänker sig tusentals barn springa omkring i en rågåker och hur han ska stå vid ett stup och hindra dem från att ramla ner. Därav originaltiteln på engelska
Catcher in the Rye, Fångaren i rågen.
Den här boken blev, enligt författarens förord, refuserad vid ett tiotal små och stora förlag med inlindade beklaganden och undanflykter. Den är därför utgiven på eget förlag.
Magnus Norell är författare, statsvetare, föreläsare, internationellt känd terroristexpert, mellanösternexpert, forskare och analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Hans bok är högaktuell.
Boken ligger överst på min ”att-läsa-lista” och för att beskriva den tar jag här hjälp av Kjell-Åke Nordquist, docent i freds- och konfliktforskning:
”I boken
Kalifatets återkomst - orsaker och konsekvenser
skriver Magnus Norell lättläst och rappt om ett skeende med globala dimensioner som fortfarande analyseras med uppvaknandets brist på redskap, jämförelser och perspektiv - vad är det vi ser? Norell vill fördjupa och skapa sammanhang – i högsta grad en bristvara vad gäller kunskapen om Islamiska staten. Den avslutande reflektionen över debattklimatet i Sverige och Europa vad gäller islamism, yttrandefrihet och hur extrema rörelser kan bekämpas sätter in boken i en dagsaktuell situation som ingen kan vara oberörd utav. En mycket rekommendabel bok!”
”Förföljelse, smutskastning och trakasserier har efter att jag gav ut Min Jihad blivit en del av min vardag” säger författaren till boken, Hanna Gadban.
Titeln syftar på hennes egen kamp som troende muslim för en reformerad och liberal tolkning av islam, mot radikaliserad islam, mot antidemokratiska organisationer som har kvinnoförtryck och utrotande av homosexuella på programmet, organisationer som uppbär statligt stöd.
Aldrig trodde hon att den militanta islamismen med kopplingar till jihadistorganisationer som Islamiska Staten och al-Qaida hade ett så starkt fäste i Sverige och inte trodde hon att hennes ivrigaste och mest högljudda kritiker, de som kallat henne rasist, islamofob och värre saker, skulle vara inflytelserika personer inom det vänsterorienterade etablissemanget och kulturjournalister!
Drömlandet Sverige, som författaren flydde till från Irak för ca 10 år sedan, har visat henne ett annat ansikte, en enorm flathet inför, för att inte säga stöd till djupt antidemokratiska, kvinnofientliga, religiösa och farliga idéer.
Det svenska samhällets utstötningsmekanismer av den som vågar säga sin mening fungerar alltför väl. Författaren bär nu överfallslarm då hon går ut.
Han har kallats Italienaren ända sen folkskolan eftersom han är ovanligt mörk och stilig. Han är dessutom en sjutusan till karl, en mångsysslare som aldrig är rädd för att hugga i med alla sysslor på den Västmanländska gården Sveddet i Ålsvarta by. Han har dessutom jobb som fordonsmekaniker och chaufför. En kraftkarl är han, Karl-Erik Andersson, hjälpsam och omtyckt.
Har man erfarenhet av den mellansvenska landsbygden med alla små och större jordbruk under det senaste halvseklet ser man honom för sin inre syn där han går bland de rostiga bilvraken bakom uthusen, man hör sågklingan ljuda i mars och känner doften av årsveden som staplas framför vedboden.
Men allt är inte som det ska med Karl-Erik Andersson. Han som alltid varit så snäll och godlynt är nu ofta snäsig och sur, han som legat i och arbetat från tidig morgon till senan kväll somnar nu allt som oftast på eftermiddagarna, han som aldrig har druckit sprit gömmer nu Kronvodka och Finlandia i skafferiet.
Snart står det smärtsamt klart för alla att något är mycket fel med honom.
Det här är en humoristisk och oändligt sorglig historia om en högt älskad och älskande mans uppväxt, liv och död, sett främst ur den äldste sonens perspektiv, han som förväntas ta vid efter fadern men som inte känner sig redo för det utan hellre vill bli journalist.
Sigvard Nilsson-Thurneman har det gemensamt med Helge Fossmo, Charles Manson m.fl. att han med kvasireligiöst mystiska tankegångar lyckades knyta en rad anhängare till sig och tillsammans med dem utföra bestialiska mord.
Gruppen kom att kallas Salaligan och satte skräck i omgivningarna under de första sex åren av 1930-talet.
År 1933 fanns ett av Arbetslöshetskommissionens platskontor i Kölfors ett par km norr om Runhällen i Heby kommun. Den 4 september hade arbetsledaren Axel Kjellberg hämtat avlöningspengarna från Sala Sparbank för att betala ut till arbetarna dagen därpå.
På kvällen samma dag kom tre ur ligan till kontoret i Kölfors. Thurneman och Abrahamsson var utklädda till poliser medan Jansson fick spela rollen av en just gripen hembrännare, detta för att Kjellberg skulle släppa in trion utan problem.
Därpå följde den kallblodiga avrättningen av både Kjellberg och kockan Karin Holmberg. Det skulle dröja tre år innan morden i Kölfors kunde knytas till de tre personerna med Thurneman i spetsen.
Kölforsmorden var en i raden av förskräckliga händelser.
Frågan många ställde sig efter Salaligans avslöjande var hur Thurneman, en tillbakadragen och blyg enstöringsnatur, fysiskt klen och utan några särskilda yttre företräden, kunde värva så många tämligen normala unga människor i trakten runt Sala och tillsammans med dem utföra en hel serie av exceptionellt grova brott.
Författarduon har skrivit flera dokumentära romaner, dvs. de broderar fiktiva berättelser runt autentiska personer och faktiska händelser.
En sådan är Ers Majestäts olycklige Kurt som handlar om restaurangägare Kurt Haijbys sexuella förhållande med Gustav V och det som sedan kom att kallas Haijby-affären.
Det här är ett upprörande och spännande historiskt skeende som presenteras nästan som en thriller.
Kan det verkligen ha gått till så här frågar man sig. Skickades Kurt Haijby verkligen till Nazityskland för att ”omhändertas” av Gestapo? Skedde det med den svenska överståthållarens goda minne och förhoppning att undvika den skandal det skulle innebära om affären med kungen blev känd?
Det får man anta då författarna båda är jurister och boken ett resultat av omfattande forskning i
ämnet.
Luke Rhinehart, (författarens namn såväl som huvudpersonens), vill bryta monotonin och tristessen i sitt liv och bestämmer sig för att alltid låta slumpen få välja handlingsalternativ i frågor av alla möjliga slag. Han ställer i vardagliga valsituationer upp 6 alternativ för sitt handlande och kastar därefter tärning om det.
Så småningom låter han ett tärningskast avgöra allt viktigare beslut och därtill blir en del av handlingsalternativen alltmer långtgående och absurda.
Den här boken skrattade jag och många med mig väldigt mycket åt då den kom i början av 70-talet och närmast fick kultstatus. Den har sen dess kommit ut i ytterligare upplagor och upplevt flera renässanser. Min gissning, utan att veta säkert och utan att ha läst om den, är att det främst är unga människor som gillar den.
Den har beskrivits som filosofiskt subversiv, som satirisk idéroman och som mjukpornografi. Författaren nämner även österländsk religion i sina egna kommentarer:
”Jag insåg plötsligt att slumpen kunde hjälpa mig att slå sönder strukturerna i mitt liv och därmed hjälpa mig att attackera mitt eget jag. Om man ska tala i buddistiska termer så handlar det om att frigöra sig från begäret. Varje gång man låter tärningen bestämma mellan alternativ i stället för att låta ens illusoriska jag bestämma säger man att valet inte spelar någon roll - och därmed är ens egna begär inte så viktiga”
Små och stora pojkar frågar med jämna mellanrum om vi har böcker om motorcyklar. Det har vi, men inte så många och ofta mycket slitna.
Nu har vi i alla fall en ny bok om tvåtaktsmotorer, en reparationshandbok närmare bestämt. Om jag hade någon av de 30 olika motortyperna som beskrivs, och om det var något fel på den, skulle jag använda den här gör-det-själv-boken.
Det är inte otänkbart att jag skulle lyckas reparera min motor, för så tydliga och klara är bilder och steg-för-steg-anvisningar.
Historia beskrivs ofta bäst med utgångspunkt från enskilda människoöden som gör skeendet, tiden och omständigheterna tydligare och enklare att ta till sig än renodlade historieböcker. En sådan bok är den svenske journalisten Jesper Huors berättelse om sin kambodjanske pappa.
Someth Huors historia innefattar i korthet uppväxt i Phnom Penh, studier i Paris på 60-talet liksom många andra radikala intellektuella kambodjaner, socialistsympatier i enlighet med tidens strömningar, giftermål med den likaledes radikala svenskan Marita Wikander, studier i Nordkorea, återkomst till hustrun och Europa, anställning vid kambodjanska ambassaden i Östberlin, sonen Jespers födelse 1975, resa tillbaka till Kambodja 1977 med revolutionära förhoppningar om att hjälpa till med att bygga upp landet under Pol Pot och de Röda Khmerena.
Även Saloth Sar, sedemera med namnet Pol Pot, hade tidigare studerat i Paris.
1977 lämnade alltså Someth Huor sin lilla familj för Phnom Penh.
Det sista livstecknet från honom är ett brev från mellanlandningen i Peking och därefter tystnad.
Genom denna personligt hållna och gripande historia om en sons sökande efter sin far får vi oss en rejäl portion nutidshistoria serverad.
Tänka sig att den sydostasiatiske despoten och massmördaren Pol Pot, nästan i paritet med Adolf Hitler, en gång satt på nattklubbarna i Paris och lyssnade på jazzmusik!
Har ni fixat all julmat vid det här laget? Inte? Se här en bok för den matlagningsintresserade. Enligt omslaget finns recept på korta, långa, råa, och starka korvar.
Fyrtio olika korvrecept närmare bestämt, med fläsk, nöt, vilt, lamm, fågel, fisk, skaldjur och vegetariskt innehåll. Till varje korv finns recept på tillbehör, såser, röror, sidorätter och bröd.
Tomas Bannerheds bok Korparna vann August-priset härom året. Där flyr den tonårige sonen, författarens alter ego kan man gissa, ut i naturen för att undkomma slitet och den i övrigt trista tillvaron på föräldrarnas småländska lantbruk. Han tycker det är långt intressantare att studera fågellivet i skogen.
Nu har Bannerhed skrivit en jättefin fågelbok. Är man intresserad av märkliga omständigheter i fågelvärlden ska man absolut läsa den här.
Det verkar som om fåglar har ett långt rikare inre liv än vad evolutionsbiologerna förefaller tro. Och inte gör det boken sämre att den mycket skicklige naturfotografen Brutus Östling står för bildmaterialet!
En boktipskalender utan att nämna en av våra främsta nu verksamma författare går ju inte an. Han heter Björn Ranelid. Många av hans romaner porträtterar starka och egensinniga människor, ofta särlingar eller av livet och omständigheterna lite tilltufsade människor. Han gör det på ett så fantastiskt respektfullt och ömsint vis.
T.ex. porträttet av Karin Lilja i Tyst i klassen, arbetarkvinnan i 40-talets Malmö, hon som som städerska försörjer 6 söner, en fosterdotter och en försupen och våldsbenägen tyrann till karl.
Fosterdottern Kristina har också en central plats i boken. Ranelids empatiska penna tecknar ett levande porträtt även av hennes livsresa genom fattigdom och ondska, via en klassresa in i 2000-talet.
Jag har ännu inte läst något annat än utdrag ur böcker av Svetlana Aleksijevitj men vill tipsa om hennes författarskap i alla fall, för idag får denna imponerande vitryska kvinna nobelpriset i litteratur i Stockholm.
Hennes böcker är dokumentära skildringar av mycket tunga händelser och skeenden, nutida och historiska, i Sovjetunionen. Svenska akademien har uppmärksammat oss på att även den dokumentära litteraturen kan upphöjas till stor konst.
Den är dessutom angelägen med ämnen som kärnkraftolyckan i Tjernobyl, Sovjetunionens krig i Afghanistan, barnens upplevelser vid nazityskarnas invasion 1941, de kvinnliga soldaterna i Röda armén med mera.
Svetlana Aleksijevitj tilldelas priset ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Kanonena på Navarone och Örnnästet blev stora succéer när de skrevs på 50- och 60-talen, succéer både som böcker och som filmer.
Så även den här gamla godingen som jag minns som den mest raffinerade och pulshöjande av dem alla och som författaren själv betraktade som sitt favoritverk.
Världens mest lästa och filmade action-författare är han, Alistair MacLean. Den här står sig än, en bladvändare med minst sagt överraskande turer.
Flerfaldigt prisbelönad romandebut av den danska författaren.
Frederikke, en fin grosshandlardotter i 1870-talets Köpenhamn har lyckats slingra sig ur ett planerat och arrangerat äktenskap med en teologie kandidat som föräldrarna utsett åt henne.
I stället förälskar hon sig i en väninnas bror, gynekologen Fredrik Faber som världsvant rör sig i stadens kulturella societet. Dessa båda gifter sig och Fredrikke ger sig in i det sjudande sällskapslivet bland kulturpersonligheter och författare som Herman Bang och Georg Brandes.
Och maken, Fredrik, hur underbar är inte han med sitt tillåtande sätt, sin idealism och sin humana inställning och oförtröttliga hjälp till alla stackars kvinnor som hamnat i olycka.
Tiden går. Men är allt egentligen som det ska med Fredrik, är det så här äktenskapet ska vara? Något med Fredrik är bekymmersamt tycker Fredrikke med tiden. Vem är han egentligen?
Gudbrandsdalen i Norge, där var jag en gång som mycket, mycket ung. Det var nog därför jag läste Kristin Lavransdotter då. ”Den absolut bästa boken någonsin” tyckte jag som 14-åring. Jag är rätt säker på att den står sig än idag. Det bör den göra för den var det främsta skälet till att Undset tilldelades nobelpriset i litteratur 1928 för ”mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”.
Det är egentligen en trilogi (Brudkronan, Hustrun och Korset) som utspelar sig i Gudbrandsdalen på 1300-talet. Den unga, vackra Kristin lever lyckligt i sin trevliga familj men blir som barn bortförlovad med fel man, för hon älskar förstås en annan, men han dog vill jag minnas.
Inte nog med giftemålshotet som förmörkar hennes himmel, hon blir nästan våldtagen av en granne också. Kristin går därför i kloster ett tag medan den tilltänkta brudgummen går där och väntar. Kristin undkommer dock inte den Stora Kärleken, en riddare den här gången, men han har förstås redan en frilla. Men frillan blandar en giftbägare, för inte tänker hon stillatigande låta Kristin ta riddaren ifrån sig…Ja, ni hör ju – det här är en fantastisk historia!
Någon sa om denna bok att ”den är som en roman av John Grisham, fast allt är sant”. Så är det, en dokumentär berättelse med mycket hög spänningsfaktor.
Vad blir domstolsutfallet mot de fyra ANC-medlemmarna som står anklagade för högförräderi i Sydafrika 1987? Blir det dödsstraff eller inte? Får de en rättvis rättegång?
Apartheidsystemet hade börjat falla sönder och den politiska utvecklingen påverkde även rättsväsendet. De fyra anglagades försvarsadvokat, bokens författare, redogör här för Sydafrikas mest uppmärksammade rättegångsfall.
Anna Sten, född 1833 i Vänge, med föräldrar bosatta på Molnebo herrgård utanför Heby, fick aldrig familjens efternamn, Bedoire.
Anna var med stor sannolikhet resultatet av ett allvarligt brott, så allvarligt att det ännu vid den här tiden var belagt med dödsstraff, även om man i praktiken hade upphört att verkställa dödsdomar för incest eller blodskam som termen lydde. Hennes mor var hennes fars styvdotter, alltså funktionellt sett hennes egen syster.
P.g.a. detta ytterligt skambelagda och farliga förhållande kom Anna att få ett märkligt och skiftande levnadsöde. Efter att ha lämnats bort och tillbringat sina första levnadsår hos en fattig familj i Älvdalen fick hon som ”flickan Anna Olsdotter” flytta till sin biologiska familj i Molnebo vid sju års ålder. Hennes härkomst förblev dock en hemlighet, även för henne själv, men inte för alltid.
När sanningen om hennes rätta föräldrar uppdagades för Anna tycks hon ha funnit det för gott att lämna släktingarna bakom sig och dra ut i livet på egen hand. Det blev en resa som förde henne till de mest skiftande miljöer och sysslor och som alltid innebar hårt arbete och svåra umbäranden. Hennes vardag kom för alltid att skilja sig högst avsevärt från livet hos den biologiske fadern, brukspatronen på Molnebo herrgård.
En fascinerande och välskriven autentisk berättelse om en kvinnas hårda liv i 1800-talets Sverige.
De "offentliga kvinnorna" i 1880-talets Uppsala ansågs allmänt ha en självklar roll i samhällsmaskineriet. Hur skulle annars exempelvis ogifta studenter klara sig genom sina studier?
Prostitutionen var alltså laglig men strikt kontrollerad. Varje sådan kvinna måste underkasta sig besiktning av stadsläkaren, ofta och regelbundet. Inte sällan blev någon efter en sådan besiktning tvångsremitterad till Kurhuset, ett helt våningsplan för syfilispatienter på Europas modernaste sjukhus, Akademiska sjukhuset. På de manliga avdelningarna fanns huvudsakligen studenter och personer från de övre samhällsskikten. De var inte tvångsremitterade.
Stadsläkarassistenten Stig Ekeberg får på sin lott att utföra dessa besiktningar. I tjänsten ingår också att tillsammans med ordningsmakten patrullera stadens gator på jakt efter ”utelöpande å otillåtna tider” och ålägga dessa kvinnor ”besigtning p.g.a. otuktigt lefverne”.
Ekeberg ser misären och förnedringen hos flickorna. Han förfasar sig över oskickliga kvacksalvares abortmetoder och över flickornas egna fosterfördrivningsförsök med fosfor och han sympatiserar i hemlighet med Knut Wicksell som frispråkigt propagerar för barnbegränsning trots samhällets fördömande.
Till slut hamnar Ekeberg själv, p.g.a. sin humana inställning och hjälpsamma natur, i gränslandet till det strikt förbjudna då han tar sig an den unga flickan Sara Kristina som av olika anledningar hamnat hos bordellmamman Tekla på Svartbäcksgatan.
Ola Larsmo baserar sin bok på stadsläkarens gamla besiktningsprotokoll från 1880-talet. Den ger oss en mycket levande och doftrik bild av främst två miljöer från den tidens Uppsala; de prostituerades sårbara, smutsiga och inte sällan våldsutsatta misär och sjukvårdens kamfer-, aloe- och formalindoftande sjuksalar och mottagningsrum.
Brittiska underrättelsetjänsten MI5 på 70-talet, spionage, kalla kriget, bekämpande av kommunismen, försåtligt finlir inom underrättelseverksamheten, åsiktsmanipulation.
Det är några av inslagen i berättelsen om den 21 åriga romanälskande kvinnliga huvudpersonen som mot alla odds försöker göra karriär bland idel manliga kollegor inom MI5.
Den är oavbrutet fascinerande med en stillsamt stegrande spännning där mysifikationen tätnar vartefter - och slutet
- den här boken har det mest eleganta, det mest intelligenta och mest överraskande slut en bok kan ha. Man skulle kunna läsa den enbart för slutets skull så att säga. Underbart skickligt gjort!
Vad är det för skillnad mellan en geting och en blomfluga? Ja inte vet jag och inte bryr jag mig. Inte om andra insekter heller så länge de lämnar mig ifred.
Men ändå, bland det mest underhållande jag läst på senare år är Flugfällan, en lång essä om insektsforskarens vedermödor. Jag smålog, fnissade, fnittrade och gapskrattade mig igenom 233 sidor om entomologen Fredrik Sjöbergs och andras strapatser i insekternas värld.
Vilken briljant man denne Fredrik Sjöberg är med sin vetetenskapliga skärpa, sitt stora kunnande på många områden, sin språkliga elegans och dråpliga humor!
Mamma oroar sig för och pratar om julstädningen redan från 1a november. Men om man tar itu med den, ja då blir det så rörigt. Hon vill hellre ligga i sängen och lyssna på Månadens Magasin med Gösta Knutsson eller Grammofontimmen och hon vill ju inte missa Dagens dikt.
Men salsgardinerna, de ligger i blöt på tredje dagen nu och det är bara två dagar kvar till julafton. Hur ska de hinna torka när det är 10 grader kallt ute?
Kanske framför kakelugnen i sovrummet, men då blir nog mamma bara irriterad för att de är i vägen och pappa kanske smutsar ner dem med sina sotiga händer då han tänt brasan. Ett bättre ställe är nog glasverandan. Men hur ska de hinna strykas? Och mattorna som ligger hoprullade och dukarna som ska bytas ut. Och julklappsduken till mamma som inte är riktigt färdigsydd...
Den 13-14-åriga flickan har en tung börda och tar på sig ett orimligt stort ansvar för att få till en bra jul för familjen medan den nervklena och ångestfyllda mamman stannar i sängen hela dagarna.
Detta är en av episoderna i Margareta Strömstedts debutroman från 1984. Den berättar om en barndom som verkar självupplevd och den är mästerlig i sin blandning av humor och allvar, av lättsamt, naivt och flickaktigt småpratande och djup familjetragik.
