Varför skriver jag?

Jag heter Oliver Lindman, och jag skriver för jag förstår inte vad jag tänker förrän jag läser det jag säger.

Oliver Lindman
Flannery O’Connor levererade den utmärkta formuleringen om skrivandets betydelse, och den stämmer utmärkt in på en skrivare som egentligen är tämligen förvirrad. Jag skriver hela tiden och allting. Det skulle inte fungera annars. Sedan 2007, det år jag började i gymnasiet, har jag klottrat ned tiotusentals ord på hemsidor och bloggar för att dryga ut studiebidraget. På en lektion massproducerar jag anteckningar för att hålla mig alert och vaken. När jag studerar inför ett prov så gör jag det genom att skriva ner allt jag måste lära mig. Det har ingen betydelse om jag kan läsa min egen handstil sedan. Det är skrivandet som behövs.

Jag har också sedan barnsben alltid producerat texter av det mer kreativa slaget. Vid sex års ålder skrev jag - med enorma versaler i ett 195 sidors ritblock - den gastkramande romanen Ture Sventon i Kina. På den banan har det fortsatt i form av artiklar, sångtexter och en och en annan dikt. År 2010 blev det en kvasiexistentiell novell som gav mig Uppsala kommuns kulturstipendium för unga skrivare. 

Allra närmast hjärtat har emellertid alltid de där lite reflekterande, distanserade kåserierna legat. Bloggar som Gymnasiebloggen.se (2009-2011) och Jagkaninte.se (nuvarande) har hjälpt till att förvrida de mest sorgliga vardagsbetraktelser och livets alla små tankeplågande besvärligheter till rakt igenom lättsamma världsligheter, genom att erbjuda en plats för mina väl valda ordkonstellationer. Man kan styra allt genom att skriva. Att skriva är makt.

Varför Vik?

Skrivarkursen på Vik var utan tvekan årets höjdpunkt. Man kom dit som en skrivare, behandlades som en skrivare, och åkte hem en ännu bättre skrivare. Ledarna besatt en magisk förmåga att med bara ett fåtal övningar öppna ens ögon för en hel värld av sätt att närma sig och förstå skrivande. Till på köpet så innebar ”Unga skrivare” flera dagars umgänge med likasinnade skapare. Vi håller fortfarande kontakten genom att lägga upp och läsa varandras texter på sociala medier.


 

/ Oliver Lindman

Målgrupp:

Skrivet av: Oliver Lindman den 29 mars 2012