Av en händelse snubblade jag över denna tegelstensroman under en ledig vecka i somras. Boken är en berättelse om fyra generationer sjömän och deras familjer från Marstad i Danmark. Handlingen sträcker sig från mitten av 1800-talet till slutet av andra världskriget.

Boken är en riktig äventyrshistoria samtidigt som den har verklighetsförankring. Många män från Marstad drunknade under sina färder på haven och det är dessa som bokens titel syftar på.

Boken är skriven med stor berättarlust och det är många personer som kommer till tals. Sjömanslivet skildras ingående och det förekommer en hel del krigsskildringar. Det är männen – sjömännen – som står i fokus, familjerna skymtar bara i bakgrunden. För Marstad som samhälle var sjöfarten själva livlinan, hela samhällets överlevnad stod och föll med möjligheten att färdas på världshaven.

Beskrivningen av de olika personerna, sjömansmiljöerna, krigen och den tekniska utvecklingen skildras på ett mycket intressant sätt. För mig var boken som ett titthål in i ett samhälle och ett historiskt skede som jag hade mycket lite kunskap om. Jag läste boken med stor fascination och fick nya insikter om människors olika villkor.